Sverigerapporten_2012

38
år 2010 och 2030. Det betyder att det för varje heltidsarbetande person kommer att
finnas en och en halv person som inte förvärvsarbetar. Därtill kommer att förväntningar
på kvalitet och omfattning av välfärdstjänster ökar när levnadsstandarden stiger 27 . Detta
gäller exempelvis inom hälso- och sjukvården där det finns ett samband över tid mellan
ökade inkomster och den andel av BNP som läggs på sjukvård. Dessutom innebär den
tekniska utvecklingen att fler och i vissa fall dyrare tjänster blir tillgängliga (till exempel
kan fler sjukdomar botas eller behandlas, ofta med dyra läkemedel eller tekniker). Det
finns också en underliggande tendens till snabbare kostnadsökningar i den offentliga
sektorn än i ekonomin som helhet eftersom den offentliga sektorn är personalintensiv 28 .
De ökade kraven innebär att man antingen måste öka finansieringen eller öka
produktiviteten. Tidigare uppskattningar från till exempel Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) har visat att om kraven ska mötas finansieringsvägen kan kommun-
och landstingsskatten behöva höjas med nära hälften (vilket motsvarar en ökning från
dagens nivå på cirka 30 procent till cirka 50 procent) de närmaste 20-30 åren 29 . En
sådan höjning är sannolikt vare sig möjlig eller önskvärd, varför produktivitetsökningar
är nödvändiga för att kunna upprätthålla och öka både kvaliteten och tillgängligheten för
välfärdstjänsterna.
Historiskt har dock produktiviteten i den offentliga sektorn utvecklats långsamt
(även om det finns betydande mättekniska problem 30 ). Till exempel genomförde
Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi på 1990-talet en studie som visade en
årlig produktivitetsminskning (baserat på antal utförda prestationer i förhållande till
resursåtgången) under fem av de sex femårsperioder som inföll mellan 1960 och 1990.
För närvarande arbetar Statistiska centralbyrån med att utveckla mätningarna av
produktivitet i den offentliga sektorn. Man har börjat mäta antalet utförda prestationer
(på en mer detaljerad nivå) och relaterar detta till antalet arbetade timmar. De initiala
resultaten tyder på en sjunkande produktivitet inom individuella tjänster med ~0,5
procent per år under 2002-2008 (bild 16) 31 . Dock kvarstår mycket arbete för att få
helt tillförlitliga siffror – till exempel behöver kvaliteten av de tjänster som utförs mätas
på ett bättre och mer omfattande sätt för att kvalitetsökningar ska få rättvisande
genomslag i statistiken.
27 Se till exempel Huvudbetänkandet i “Långtidsutredningen 2008”, kapitel 7
28 Fenomenet kallas ”Baumols sjuka” uppkallat efter den amerikanske ekonomen
William J. Baumol
29 “Framtidens utmaning – Välfärdens långsiktiga finansiering”, SKL (2010)
30 Produktiviteten i offentlig sektor har inte mätts historiskt nationalräkenskaperna, bland
annat för att det på grund av avsaknad av en prissättningsmekanism är svårt att mäta
kvantitet och kvalitet i de olika tjänster som produceras, då de ej prissätts. Istället används
kostnaden (i form av utbetalda löner och sociala avgifter med tillägg för kapitalförslitning)
som ersättning för förädlingsvärdet. Produktivitetstillväxten definieras som ökningen i
förädlingsvärde (kostnader) dividerat med ökningen i sysselsättning. Då förädlingsvärdet i
en stor del av den offentliga sektorns verksamhet fastprisberäknas med hjälp av arbetade
timmar blev produktivitetstillväxten definitionsmässigt nära noll.
31 Tjänster som har en tydlig mottagare och som framförallt produceras inom sektorerna
hälso- och sjukvård, kultur och fritid, utbildning och socialt skydd. Dessa sektorer utgjorde
år 2009 cirka två tredjedelar av den offentliga sektorns konsumtion och investeringar.
Resterande tredjedel producerar framförallt kollektiva tjänster som alla drar nytta av, såsom
brandförsvar och samhällsplanering.