Sverigerapporten_2012

vid upphandling av medicinteknik, läkemedel och sjukvårdsmaterial. Landstingen
och sjukvårdsproducenterna är stora och viktiga kunder för läkemedelsindustrin,
och det finns stora möjligheter för industri och landsting att samarbeta på ett bättre
sätt. Exempel på sådana samarbeten finns mellan försäkringsbolag i USA och
läkemedelsbolag, där riskdelningsmodeller och utfallsersättning används för att öka
kostnadseffektiviteten.
2. Mät och investera i värde och kvalitet istället för volym
Att kunna mäta värde och kvalitet är en förutsättning för att hälso- och
sjukvårdssystemet ska kunna lägga resurserna där den positiva effekten på hälsa
och livskvalitet är högst. Internationella jämförelser av patienter med hjärtsvikt visar
till exempel att regionen Lothian i Skottland lägger fyra gånger mer resurser än vad
man gör i Singapore – men åstadkommer sämre medicinska resultat 61 . I USA kommer
man med start 2013 att införa straffavgifter för sjukhus med hög andel undvikbara
återinläggningar. Till en början kommer tre sjukdomsgrupper att inkluderas, hjärtsvikt,
hjärtinfarkt och lunginflammation, för att sedan utökas 62 . I Sverige investerar regioner
och landsting olika mycket i sina vårdkedjor, till exempel när det gäller screeningprogram
och användning av vissa läkemedel 63 . Dessa skillnader beror bland annat på bristande
faktaunderlag kring vilka interventioner som ger bäst utfall med minst investering. En
liknande systematisk hälsoekonomisk utvärdering som idag görs av läkemedel bör
göras också för medicinteknisk utrustning och hela vårdkedjor; detta skulle möjliggöra
en effektiv omallokering av sjukvårdens resurser.
3. Skapa värdemedvetande och tydligare incitament för patienterna
Med rätt information har patienten större möjlighet att fatta initierade beslut, men det
behövs också incitament för att vara kostnadsmedveten. En starkare koppling mellan
upplevd egen kostnad och egen konsumtion av hälso- och sjukvård skulle göra det
möjligt att undvika delar av den merkonsumtion av vård som idag orsakas av god tillgång
på högt subventionerad vård som endast bidrar marginellt till vår hälsa. I Singapore
används en modell där medborgarna har individuella hälsokonton som fylls på av
arbetsgivaren – och som sedan kan användas hos offentliga och privata vårdgivare.
Samtidigt finns det ett system för att hjälpa dem som inte har arbete eller lider av
sjukdomar som är dyra att behandla. Resurserna på hälsokontot kan användas för att till
exempel få ett eget rum på sjukhuset men inte för att få tillgång till bättre vård. Systemet
tillåter således möjlighet att betala för en bättre upplevelse – men inte bättre vård –
samtidigt som det medfinansierar delar av det övriga sjukvårdssystemet.
61 McKinsey Leading Systems Network (2010)
62 “Readmissions Reduction Program, Section 3025”, www.cms.gov
63 År 2009 följde fem landsting inte riktlinjerna för mammografi, till exempel genom att kalla
kvinnor först vid 45 års ålder (Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och
effektivitet)
59