Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

142 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 2
understödsmånader, därav särskilt för landsbygden 58 och för städerna 64.
Om fattigvårdens omfattning mätes på detta sätt, blir skillnaden mellan landsbygd
och städer åtskilligt mindre än vid en jämförelse endast mellan understödstagarnas
relativa antal, i det städemas relationstal i senare fallet ligger
15 %, i förra fallet däremot endast 10 % högre än landsbygdens.
Med ledning av resultaten av 1930 års folkräkning rörande befolkningens
yrkesfördelning har landsbygden uppdelats på följande grupper: jordbrukskommuner
(minst 75 % av befolkningen tillhörde huvudgruppen
jordbruk med binäringar), skogskommuner (vissa tidigare särhållna
kommuner, där skogsbruket dominerar), blandade kommuner (50—
75 % av befolkningen tillhörde gruppen jordbruk med binäringar) samt i nd
u s t r i- och övriga kommuner (mindre än 50 % av befolkningen
tillhörde nyssnämnda huvudgrupp). Fattigvårdens omfattning inom ifrågavarande
kommungrupper belyses av följande sammanställning:
Ovanstående sammanställning visar, att det råder en anmärkningsvärd olikhet
mellan kommuner av olika slag i avseende på understödstagarnas antal
i förhållande till folkmängden. Gynnsammast ställda i detta avseende äro
jordbrukskommunerna, där understödstagarnas relativa antal är betydligt
mindre än inom övriga kommungrupper. Sämre ställda äro skogskommunerna
ävensom »industri- och övriga kommuner», medan de blandade kommunerna, såsom
man kunde vänta, intaga en mellanställning mellan övriga kommuner.
I fråga om understödets beskaffenhet må nämnas, att 71'5 % av understödstagarna
åtnjöto understöd i sina hem, medan 7-7 % voro intagna på fattigvårdsanstalt,
153 % vårdades på olika slag av sjukvårdsanstalter, 0 - 7 % voro utackorderade,
likaledes 07 % voro boende i fattighus och fattigstugor och 4l %
voro understödda på annat sätt.
Av de uppgivna orsakerna till understödsbehovet dominera bland de understödstagare,
för vilka uppgifter härom avgivas, i första hand sjukdom och
därefter arbetslöshet och otillräcklig arbetsförmåga. Den minskning i understödstagarnas
totala antal, som ovan konstaterats under år 1936, befinnes ha
föranletts av en avsevärd nedgång i antalet personer, som erhållit understöd
på grund av arbetslöshet (från 60 283 till 53 175). Arbetslöshet föranledde år
1936 fattigvårdsunderstöd i nära sex gånger så stor utsträckning inom industri-
6om inom jordbrukskommunema, räknat i förhållande till folkmängden.
Det sammanlagda värdet av de under år 1936 utgående fattigvårdsunderstöden
har beräknats uppgå till 95-3 milj. kr., vilket innebär en ökning från