Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

KORTARE MEDDELANDEN
349
Ombyte av anställning medför ju främst en förlust av arbetsdagar men också ofta sämre
arbetsresultat och ökad olycksfallsfrekvens under den första tiden efter nyanställningen.
I en del länder ha restriktiva åtgärder vidtagits mot platsbyte. Särskilt extremt utformade
ha dessa blivit i Tyskland, där sedan den 15 mars 1939 ombyte av anställning inom stora
delar av näringslivet endast får ske efter tillstånd av arbetsbyråerna. Även i Ryssland
ha myndigheterna sökt minska omsättningen, bl. a. genom att göra utfåendet av
vissa förmåner (semester, invaliditetspension m. m.) starkare beroende av anställningstidens
längd. (Jfr Soc. Medd. årg. 1939, sid. 191 och 282.)
Frågan har även aktualiserats i England i samband med den ökade knappheten på
arbetskraft i London under de senaste åren och den därav förorsakade stegrade omsättningen.
En undersökning har med anledning därav företagits av The National Institute
of Industrial Psychology. Från närmare 100 företag (fabriker, kontor, butiker etc.) i
Stor-London med 54 000 anställda (c:a 2-5 % av hela antalet i Stor-London anställda personer
inom de undersökta kategorierna), därav hälften manliga, insamlades uppgifter
rörande omsättningen av arbetskraft under år 1937 ävensom uppgifter om anställningens
varaktighet för dem, som lämnat sin anställning, och om orsakerna till avgången. I en
redogörelse för undersökningen, som införts i institutets tidskrift Occupational Psychology
1938, nr 3, lämnas jämförande uppgifter angående platsbytet för män och kvinnor samt
för olika åldersgrupper. Slutligen lämnas en del anvisningar, hur omsättningen inom de
enskilda företagen lämpligen skall registreras.
anföras.
Ur ifrågavarande redogörelse må följande
Antalet arbetstagare — tillfälligt anställda icke medräknade — som lämnade sin anställning
år 1937, uppgick för vuxna män (18 år och däröver) till i medeltal 15 % och
för pojkar (under 18 år) till 46 % av det genomsnittliga antalet anställda under året.
Motsvarande siffror för kvinnor och flickor voro 30 resp. 40 "/,. Betydande olikheter förelågo
emellertid mellan olika grupper av företag. I stora fabriker (med minst 500 anställda)
var omsättningen bland vuxna manliga anställda i medeltal IG %, i små fabriker
24 °/„, jämfört med exempelvis 57 % inom gruppen restauranger och hotell. För kvinnor
uppgingo motsvarande siffror till 33 och 61 samt 91 '/„. Inom varje grupp av företag
var spridningen mycket betydande. Av 34 redovisade fabriksföretag hade tre (därav
ett tillhörande företagen med minst 500 anställda) en omsättning på 50 jļ eller
mera inom den manliga personalen, medan åtta hade mindre än 10 "/„. Fem fabriker (varav
en tillhörande gruppen med minst 500 anställda) av de 31 fabriker med kvinnlig arbetskraft,
som deltogo i undersökningen, hade en omsättning inom den kvinnliga personalen på 100 %
eller mera — en fabrik hade över 200 % — medan åtta fabriker hade en omsättning av
mindre än 20 %. Dessa stora skiljaktigheter anses till största delen bero på olikheter i
företagens personalpolitik.
Vidare framgick, att av 4 000 närmare undersökta manliga anställda, som lämnade sina
företag, i medeltal 1 /3 lämnade efter mindre än tre månaders anställning, 1 /a efter en
anställningstid om 3—12 månader och 1 U efter ett år eller mer. Förhållandena voro likartade
för de kvinnliga anställda. Anställningstiden varierade emellertid betydligt mellan
olika yrken; över 25 f0 av de manliga anställda, som lämnade detaljaffärer, restauranger
och hotell, gjorde det under den första månaden, jämfört med endast 1 % för anställda
vid banker och försäkringsföretag. — Rörande orsaken till avgången framgick, att 54 %
lämnade sina företag på grund av missnöje med företaget, önskan att erhålla annat arbete
o. dyl., medan 25 °/0 blevo avskedade på grund av otillfredsställande arbete eller uppträdande,
över 3 /4 av dessa ombyten kunde därför teoretiskt sett ha förhindrats. Av återstoden
blevo 9 % avskedade på grund av arbetsbrist och 12 % avgingo av privata skäl
(ålder, ohälsa, giftermål o. s. v.). Ett studium av orsakerna till avgången ger, framhålles
det, en antydan om på vad sätt omsättningen skall kunna minskas. Sålunda borde
vetenskapliga metoder vid urvalet och utbildningen av de anställda, förbättringar i arbetsförhållandena
och relationerna mellan parterna kunna bidraga härtill.
En liknande undersökning i Leeds, omfattande omkring 40 företag med 10 000 anställda
(Occupational Psychology 1938, nr 4), uppvisade en något lägre omsättning av arbets-