Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

266 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 4
Såsom framgår av omstående diagram betalades i medeltal i lanthushåll
30 à 35 kr. per månad till hembiträden under 20 år samt 35 à 40 kr. i åldern
20—24 år, varefter en mindre höjning skedde i 25—29 års åldern. För hembiträden
i åldern 30 år och däröver konstaterades något lägre medellön. För
stadshembiträdena 1 var medellönen i åldern under 20 år omkring 30 kr., varefter
den ökade kontinuerligt till närmare 50 kr. i åldern 30 år och däröver.
Att lönen ökas ju längre tid de redovisade hembiträdena varit anställda i
yrket framgår av båda undersökningarna. Emellertid synas enligt landsbygdsundersökningen
hembiträdenas löner icke nämnvärt stegras efter längre
tids anställning i samma hushåll, vilket däremot kunde påvisas beträffande
i stadshushåll anställda. Att den genomsnittliga månadslönen företedde ökning
vid tilltagande hushålls- och bostadsstorlek och i allmänhet högre ekonomisk
standard hos husbondefolket framgick såväl vad gäller städerna som
landsbygden.
Vissa skillnader beträffande bostadsförhållandena förelågo mellan länt- och
stadshushåll. På landet uppgåvos omkring hälften och i staden 4 /5 ha eget
rum. Sovplats i kök förekom för omkring 1 ji av landsbygdens hembiträden
men blott för Vio av ensamjungfrurna i stadshushåll.
Sjukvårdsförmåner utgingo i ungefär lika stor utsträckning i stads- som
lanthushåll, ehuru arbetsgivarna i de förra något oftare än i de senare syntes
bekosta fullständig sjukvård för hembiträdena. Av de hembiträden, som enligt
egen utsago varit i behov av sjukvård, förklarade inemot hälften, att arbetsgivaren
bekostat deras vård, vilket gällde såväl länt- som stadshushåll.
Omkring 1 j7 av hembiträdena såväl på landsbygden som i städerna uppgåvos
vara medlemmar av sjukkassa. Av de förra uppgåvo sig något mer än 1/4
inneha livförsäkring och av de senare omkring Va-
Framställda önskemål. Liksom i stadsundersökningen har även i landsbygdsundersökningen
ägnats en särskild avdelning åt yttranden från husmödrar och
hembiträden och andra intresserade, i vilken önskemål beträffande arbetslivet
i lanthushållet framlagts. Flertalet uppgiftslämnare äro av den uppfattningen,
att förhållandena lämna åtskilligt övrigt att önska och många av
dem ha föreslagit reformer i fråga om arbetets organisation i lanthushållen,
bättre yrkesutbildning, kortare arbetstid, bättre bostadsförhållanden och i allmänhet
högre standard för hembiträdesyrket.
Följande yttranden av nämnda slag må anföras: »Det är klart, att man önskar
en förbättring på alla områden, men man får inte ha för stora pretentioner, särskilt
vad fritid beträffar. Har man för stora önskemål i den vägen, är enda
sättet att taga plats på fabrik, där man är fri varenda kväll och söndag.»
—• »Vad som orsakar brist på hembiträden på landsbygden är, att de ej
ha tillräcklig utbildning för att ordna sitt arbete så det inte biir tröttande.
Även husmodern saknar förståelse för rationalisering av arbetet. En utbildning
för hembiträden på landsbygden vore därför önskvärd. Vi kanske därigenom
kunde få även goda husmödrar.» — »Bleve arbetstiden reducerad, skulle säkerligen
ingen tveka att arbeta vid lantbruken, önskvärt vore, att arbetsdagen ej skulle ut-
1 Ensamjungfrur à orter med under 100 0O0 invånare.