Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

28 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 1
betingade av en lokalt begränsad arbetslöshet av särskilt svårartad beskaffenhet
och i syfte att överföra den ungdom, som drabbats av nämnda arbetslöshet,
till yrkesbanor av lämplig art. Denna skolornas speciella karaktär hade gjort
att eljest för verkstadsskolor gällande regler i fråga om organisation och
statsunderstöd måst i betydande utsträckning frångås. I den mån de förhållanden
på arbetsmarknaden, som föranlett ifrågavarande verkstadsskolors inrättande,
upphörde, ställdes man emellertid inför problemet om dessa skolor
i fortsättningen skulle bibehållas och, om så var fallet, under vilka förutsättningar
och villkor.
Intrycket av skolornas hittillsvarande verksamhet var, framhöll departementschefen,
att de på ett i det stora hela utmärkt sätt fyllt sin speciella funktion men
även att i och med tillkomsten av dessa, av ett tillfälligt behov betingade läroanstalter,
skapats en skoltyp, som syntes utvecklingsduglig och som kunde få stor
betydelse för yrkesutbildningen i Sverige. »Verkstadsskolan såsom en form av
yrkesutbildningsanstalt är ju visserligen icke någon nyhet i vårt land. Den har
funnits i åtskilliga år men knappast vunnit någon större utbredning. Vad som
emellertid kan sägas utgöra en nyhet i fråga om de här avsedda verkstadsskolorna
är, att de inrättats såsom centrala anstalter för större områden, omfattande ett eller
flera län och med landstingen såsom huvudmän eller ekonomiskt intresserade. Våra
vanliga lärlings-, yrkes- och verkstadsskolor äro nästan undantagslöst inrättade av
primärkommunerna var för sig. Häri ligger otvivelaktigt en svaghet såtillvida,
att under sådana förhållanden skolornas anordnande för olika yrkesgrenar näppeligen
annat än rent lokalt sett kan ske på ett fullt planmässigt sätt med hänsyn
till yrkeslivets behov, att elevtillgången blir ojämnare och osäkrare än med ett vidsträcktare
rekryteringsområde samt att organisationen och driften måste bliva dyrbarare
än vid en centralisering till större anstalter.»
Det vore därför önskvärt, att de sakkunniga vid sin undersökning rörande den
fortsatta tillvaron av verkstadsskolorna för arbetslös ungdom bl. a. toge under övervägande,
huruvida icke dessa — samtliga eller vissa av dem — lämpligen skulle
kunna infogas i det nuvarande skolsystemet såsom en ny kategori av yrkesutbildningsanstalter
med uppgift att tjänstgöra såsom centrala verkstadsskolor för större
områden. En sådan organisation kunde tänkas så småningom omfatta hela landet.
Yrkesutbildningen i allmänhet. De sakkunniga ha, trots att deras uppgifter
sålunda i huvudsak begränsats till spörsmålen om inrättande av ett system
med centrala verkstadsskolor och om de nuvarande arbetslöshetsskolornas inlemmande
i nämnda system, icke kunnat undgå att till diskussion upptaga
även frågorna rörande yrkesutbildningsanstalterna i allmänhet. Hit höra frågorna,
i vilken utsträckning yrkesutbildningen bör tillgodoses av industrien
och hantverket själva eller i samarbete mellan dem och främst lärlingsskolorna
och om utbildningsmöjligheterna i olika yrken äro lämpligt avvägda i förhållande
till varandra. (Jordbrukets, skogsbrukets och fiskets behov av yrkesutbildning
är enligt de sakkunnigas förmenande tillgodosett i relativt långt
mindre grad än industri- och hantverksyrkenas.) Hit höra även frågorna,
huruvida de olika slagen av skolor böra vara jämställda eller om den lokala
skolan bör vara en förberedande skola i förhållande till den centrala eller omvänt
samt huruvida statsunderstöd bör utgå efter förmånligare grunder till
centrala än till lokala skolor.
Då emellertid ett flertal speciella utredningar nyligen avslutats eller ännu