Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

268 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 4
tidigt som man i begränsad omfattning genom understöd till hantverksmästare
för utbildande av lärlingar sökt i någon mån tillgodose behovet av speciell
hantverksutbildning. Genom de nyligen framlagda förslagen om centrala
verkstadsskolor 1 och en särskild överstyrelse för dylika skolor, ävensom andra
pågående eller nyligen avslutade utredningar rörande undervisningen inom
särskilda näringsgrenar, kan man förvänta, att samhällets åtgärder för yrkesutbildningen
framdeles bli mera omfattande och systematiskt organiserade
än vad hittills varit fallet.
Denna utveckling inom näringslivet och yrkesutbildningsväsendet har givetvis
icke fortgått utan uppmärksamhet och inflytande från arbetar- och arbetsgivarorganisationerna
på arbetsmarknaden. För olika yrkesområden gällande
kollektiva avtal innehålla sålunda bestämmelser rörande lärlingslöner, lärlingsregulativ
och dylikt, och härtill kommer, att man under senare tid vid uppgörande
av dylika avtal mellan organisationerna även förhandlat rörande särskilda
bestämmelser i fråga om yrkesutbildningen ute på arbetsplatserna. Sveriges
hantverksorganisation, som mera representerar ett yrkes- än ett partsintresse
på arbetsmarknaden, har icke direkt förhandlat med arbetarorganisationerna
rörande villkoren för lärlingsutbildningen, sådan denna bedrives hos de
olika hantverksmästarna, men hantverksorganisationen har sökt utforma närmare
riktlinjer för lärlingsutbildningen inom hantverket och genom inrättandet
av särskilda granskningsnämnder för gesällprov lagt sig vinn om att inom de
olika hantverksdistrikten förverkliga strävandena att på frivillighetens väg
få genomförda för de särskilda yrkena lämpade enhetliga regler för utbildandet
av lärlingar.
Med hänsyn till att någon offentlig kontroll över lärlingsutbildningen ute
på arbetsplatserna icke kommit till stånd och ej heller organisationerna själva
funnit någon form för överinseende över denna utbildning, ha lärlingarna ur
lönesynpunkt numera i mycket stor utsträckning blivit jämställda med andra,
minderåriga arbetare inom näringslivet. Från arbetarpartens sida ha återkommande
erinringar gjorts mot lärlingsväsendet, i det man ofta fattat arbetsgivarnas
önskan att anställa lärlingar såsom uttryck för en benägenhet hos
dem att förskaffa sig billigare arbetskraft. Arbetsgivarna, speciellt hantverksmästarna,
ha å sin sida ofta hävdat, att lärlingslönernas stigande tendens
såsom en följd av arbetarorganisationernas medverkan fördyrat lärlingsutbildningen
och i många fall gjort arbetsgivarna ointresserade av att utbilda ny arbetskraft
för yrkets behov. Från både arbetar- och arbetsgivarorganisationernas
sida har man emellertid under senare år allt oftare givit uttryck åt den
uppfattningen, att näringslivets behov av yrkesutbildad arbetskraft måste tillgodoses
på ett mera betryggande sätt än hittills varit fallet, utan att dock
parternas inflytande över lärlingsvillkoren skulle åsidosättas.
De föreslagna åtgärderna. De sakkunniga ha sökt finna en fomi för en offentlig
reglering av lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrien
genom att bereda landsting samt stadsfullmäktige utanför landsting
1 Jfr Soc. Medd. arg. 1939, sid. 27, 45 och 197.