Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

152 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 2
sig från tillämpningen av lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, vilken
lag trädde i kraft den 1 januari 1930.
Beträffande de olycksfall, som inträffat hos större arbetsgivare
(111450 fall), kunna följande upplysningar meddelas.
Om såsom riskmått användes antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare 1 ,
blir medelantalet sådana dagar för samtliga yrkesgrupper 6'90. Talet varierade
dock starkt mellan olika grupper. Sålunda uppvisade gruppen sjöfart, fiske
m. m. den största risken med 33"68 förlorade arbetsdagar per årsarbetare, följd
av malmbrytning m. m. med 25'48, medan ämbetsverk, bank- och försäkringsrörelse
hade den lägsta, 1'47, och textil- och beklädnadsindustrien 1-87. (Jfr
tabellen sid. 153.) Under de gjorda förutsättningarna beträffande riskmåttet
kan totalförlusten av arbetsdagar orsakade av olycksfall, som inträffat år
1935, beräknas till omkring 7"8 milj. Av denna förlorade arbetstid ha 22.7 %
föranletts av sjukdom, 41"2 % av invaliditet och 36"1 % av den skadades död.
Av i statistiken meddelade uppgifter om olycksfallens orsak framgår, att
inom t. ex. metallindustrien arbetsmaskinerna äro den mest framträdande orsaken,
i det att 1"98 förlorade arbetsdagar per årsarbetare (eller 25 % av samtliga
inom yrkesgruppen förlorade arbetsdagar) skrivas på maskinernas konto.
Liknande är förhållandet för gruppen malmförädling, där 2 "53 förlorade arbetsdagar
per årsarbetare (21 %) tillskrivas maskinerna. För träindustrien
är motsvarande siffra 4'93 (41 %). Handverktyg och enklare redskap göra
sig särskilt gällande inom gruppen jordbruk och skogsbruk med 1"62 förlorade
arbetsdagar per årsarbetare (17 %), inom stenindustrien med 1.55 (14 %)
och inom byggnadsverksamheten med 1'38 förlorade arbetsdagar per årsarbetare
(10 %). Hissar, kranar och andra lyftverktyg ha inom sjöfartsgruppen
förorsakat en förlust av 5'61 arbetsdagar per årsarbetare (17 %). Inom sistnämnda
grupp komma därjämte 14'25 förlorade arbetsdagar på sjöfartsolycksfallen
(42 %). För gruppen samfärdsel utom sjöfart kommer inemot hälften
av förlusten på vagnar tillhörande spårbanor (44 %). De elektriska olycksfallen
ha inom kraft-, belysnings- och vattenverken medfört en förlorad arbetstid
av 2'86 dagar (30 %). Explosion av sprängämnen har inom yrkesgruppen
malmbrytning orsakat en förlust av 5"60 arbetsdagar per årsarbetare
(22 %). Inom denna grupp framträda även som orsaker sammanstörtande av
föremål och ställningar samt ras med 686 (27 %) och vagnar tillhörande spårbanor
med 322 förlorade arbetsdagar per årsarbetare (13 %).
I publikationen Biksförsäkringsanstalten (Sveriges off. stat.) lämnas årligen
uppgifter angående under olika år till riksförsäkringsanstalten anmälda olycksfall
(oavsett tidpunkten, när olycksfallen inträffat). Till antalet utgjorde dessa
under åren 1935, 1936, 1937 och 1938 resp. 149 658, 161973, 188 516 och (preliminärt)
189 646.
1 Vid användningen av detta riskmått tages hänsyn till olycksfallens svårighetsgrad på så sätt,
att varje olycksfall med dödlig utgång beräknas motsvara 25 förlorade arbetsår eller 7 500 förlorade
arbetsdagar, d. v. s. den tid som den förolyckade antagits kunna ha ytterligare varit
arbetsför, om olycksfallet ej inträffat. Ett fall av fullständig invaliditet beräknas likaledes motsvara
7 500 förlorade arbetsdagar och ett fall av partiell invaliditet motsvarande del därav. En
årsarbetare utgör 300 dagsverken eller 2 400 arbetstimmar.