Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

418 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 6
å hushållerska eller annan, som självständigt sköter hem i husmors ställe, liksom
ej heller å examinerad barnsköterska.
En reglering av arbetsförhållandena, såvitt det är fråga om arbetstidens
längd, kan vinnas på tvenne olika vägar. Man kan åstadkomma en
reglering i direkt form av arbetstiden, varvid i lagen uttryckligen angives,
huru lång den dagliga arbetstiden får vara. Men man kan också indirekt reglera
arbetstiden, varvid arbetstidens längd icke fixeras i vidare mån, än att
vissa minimifritider angivas, som arbetstagaren under alla förhållanden skall
äga tillgodonjuta. Det sistnämnda förfaringssättet är det minst ingripande.
Hembiträdesutredningens förslag om en fritidslagstiftning motiveras bland
annat därmed, att förevarande område är för lagstiftningen nytt, varför
man helt naturligt bör gå fram mera varsamt. Enligt bägge förslagen, såväl
huvudförslaget som det alternativa förslaget, skall sålunda den ordinarie arbetstiden,
ändå att annat förbehåll skett, sluta senast kl. 19. Vad beträffar
särskilt lanthushållen må dock, när avtal därom träffats, ordinarie arbetstiden
för månaderna april—september sluta senast kl. 20. Enligt gällande sedvänjor
är den vanligast förekommande tidpunkten för det dagliga arbetets slut för
såvitt stadshushållen angår kl. 19—20. För lanthushållen förekommer dock
en viss förskjutning efter årstiderna, så att arbetet på sommaren utsträckes
längre men i gengäld slutar tidigare vintertid. .Vilken sluttid, som bör bestämmas
vid en reglering lagstiftningsvägen, lär vara en ren avvägningsfråga.
Hembiträdets arbetstid måste med nödvändighet sluta senare än vad de förvärvsarbetande
familjemedlemmarna i allmänhet sluta, men den ordinarie arbetstiden
för hembiträdet bör icke sluta så sent, att hembiträdets kvällsledighet
blir oskäligt beskuren.
Det har givetvis icke ansetts vara möjligt att förbjuda s. k. övertidsarbete,
men dylikt övertidsarbete får förekomma endast i den mån bägge parterna
äro ense och avtal därom träffats. För utförande av övertidsarbete skall
utgå särskild ersättning, s. k. övertidsersättning, ändå att annat förbehåll
skett; dock må övertidsersättningen, när parterna äro därom ense, utbytas mot
en mot övertiden svarande ledighet å ordinarie arbetstid. De sakkunniga ha
i sitt betänkande utförligt uppehållit sig vid detta spörsmål. I detta sammanhang
må allenast erinras om, att de sakkunniga skilt mellan två slags övertidsarbeten,
nämligen husligt arbete i egentlig mening, såsom matlagning, städning
och diskning å ena sidan samt å andra sidan hjälp med passning av barn
och vissa därmed jämförliga förhållanden. Särskilda bestämmelser ha sålunda
träffats med avseende å dylik s. k. vakttjänst. Det har nämligen icke synts
tilltalande, att en familj med barn skulle av lagen tvingas betala övertidsersättning
för den med uppsikten över barnen förenade vakttjänsten, som egentligen
endast innebär, att hembiträdet skall vara till hands, om så behövs. Det
har emellertid icke ansetts kunna komma i fråga att föreskriva skyldighet för
vederbörande hembiträde att gratis utföra vakttjänst. Den framkomliga vägen
synes vara, att lagstiftningen helt överlåter åt kontrahenterna att ordna sitt
ifrågavarande mellanhavande. Vill hembiträdet åtaga sig vakttjänst en eller
annan kväll i veckan utan särskild gottgörelse, bör lagen sålunda icke lägga
något som helst hinder i vägen.