Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

216 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 3
mindre utpräglad brist på arbetskraft ha förelegat vid slutet av år 1938 för
mer än 3/5 av samtliga egendomar, såsom framgår av nedanstående tablå:
Ser man på de olika landsdelarna, synes tillgången på arbetskraft i stort sett
varit tämligen lika, även om arbetartillgången i Väst- och Nordsverige tyckes
vara något sämre än inom övriga delar av landet. Inom de särskilda hushållningssällskapsområdena
äro dock variationerna större. Gynnsammast synas
förhållandena varit i Kalmar läns södra hushållningssällskapsområde, där endast
37 av 101 uppgiftslämnande egendomar eller 36-6 % uppgivit otillräcklig
tillgång på arbetskraft, medan svår brist på arbetskraft synbarligen förelegat
i Göteborgs och Bohus län, varest 93 av 105 redovisande egendomar eller
88 - 6 % meddelat, att de ej kunna helt fylla sitt behov av arbetskraft.
Av de erhållna upplysningarna framgår, att brist allmänt föreligger på
kvinnlig arbetskraft, samt att vad manliga lantarbetare beträffar de större
jordbruken särskilt lida brist på ladugårdspersonal, medan bondgårdarna ofta
ha svårt att få yngre drängar och även daglönare. Från många håll framhålles,
att kvinnlig arbetskraft, villig att mjölka och utföra ladugårdsarbete, knappast
står att uppbringa samt att vid skördetiden svårigheter föreligga att
erhålla extra hjälp. I detta sammanhang bör observeras, att gårdar, vilka
enbart på grund av sistnämnda anledning angivit tillgången på lantarbetare
som otillräcklig, i tab. 1 i regel ansetts böra hänföras till gårdar med tillräcklig
arbetskraft.
Kollektiravtalens lönesatser. Gällande kollektivavtal för jordbruket torde
reglera löne- och arbetsförhållandena, förutom för den organiserade delen av
lantarbetarkåren (för närvarande c:a 40 000 arbetare) även för en del oorganiserade
lantarbetare. En av svenska lantarbetareförbundet företagen beräkning
ger vid handen, att för närvarande i runt tal 60 000 löneanställda vid jordbruket
ha sina löner direkt eller indirekt reglerade genom kollektivavtal. Särskilt
inom östra och södra Sverige utöva kollektivavtalen ett dominerande inflytande
på lönebestämningen. I tab. 2 ha sammanställts dels de kontanta
minimilönerna för årsanställda arbetare med stat eller fri kost, dels minimilönerna
för timavlönade arbetare enligt de mellan svenska lantarbetsgivaTeföreningen
och svenska lantarbetareförbundet ingångna kollektivvtalen för
tjänsteåret 1937/38 samt för innevarande år, d. v. s. för tiden från och med
den 1 november 1938 till och med den 31 oktober 1939.
Genom de 1938 ingångna kollektivavtalen ha lantarbetarna erhållit något
förbättrade lönevillkor. Löneökningen har i jämförelse med de båda föregående
åren dock varit relativt ringa. För statavlönade körkarlar, stallare och