Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

UNGDOMSBROTTSLIGHETEN
275
Tillgången till regelbundet arbete är en betydelsefull brottsförebyggande faktor.
Denna synpunkt får i viss mån stöd av det förhållandet, att största delen
av fängelsernas liksom andra likartade anstalters klientel saknar yrkesutbildning
och därmed är mera värnlös mot arbetslösheten.
Uppenbarligen återstår mycket att göra, innan det på ett tillfredsställande
sätt sörjts för en rationell yrkesundervisning. I samband härmed bör uppmärksammas
vad som kan göras för att hindra, att den som tar anställning
t. ex. såsom springpojke sedermera, när han kommer upp i tjugoåren, ställes
utan arbete. Å andra sidan torde icke heller yrkesutbildningen kunna lösa
existensfrågan för alla medborgare, som här komma i fråga. Det finns åtskilliga,
som till följd av sin bristfälliga själsliga utrustning aldrig kunna
komma mycket längre än lära sig använda sina händer och sin muskelkraft
för vissa okvalificerade sysselsättningar. Att finna en form för deras inpassning
i ett arbetsliv, som i allt stöne utsträckning tar maskinen till hjälp, är
ett svårlöst problem. Frågan är f. n. föremål för utredning.
En omständighet, som borde beaktas, är det täta ombytet av anställningar
bland ungdomen. Till en del beror detta på arbetets säsongkaraktär. Inom
vissa industrier anställas en mängd unga människor, som avskedas efter någon
eller några månader, näT produktionskvantiteten är färdig. Om vid en sådan
anställning arbetssökande hämtas från olika delar av landet, blir ett massavskedande
mera kritiskt. Man märker vidare hos de unga själva ett visst
vankelmod, när det gäller att bibehålla en anställning. En under år 1938 verkställd
undersökning rörande 83 till frihetsstraff dömda män i åldern 15—21
år visar, att de hade försökt sig på en mängd olika sysselsättningar. I medeltal
hade var och en haft 4'3 arbets anställningar inom i medeltal 3 - 5 yrken per
person. Ur uppfostringssynpunkt är detta planlösa flackande till stor skada.
Ekonomiskt verkar det synnerligen ogynnsamt, eftersom ombyte av anställning
plägar medföra, att inkomsterna utebliva under viss tid.
Likaså betonas hem- och uppväxtförhållandenas betydelse
för karaktärsdaningen. Vid de undersökningar, som gjorts på unga
fångar, har det framgått, att ett stort antal av dem — vid ett tillfälle nära
två tredjedelar — icke fått växa upp tillsammans med egen far och mor. Deras
uppväxttid har ofta varit splittrad på flera vårdställen.
Ett visst ansvar måste även läggas på föräldrarna, enär åtskilligt av ungdomsbrottsligheten
beror på bristande övervakning från hemmets sida över
barnens hushållning. Ungdomarna tvingas icke alltid göra rätt för sig i
hemmet. Tanklöshet i ekonomiska frågor får i våra dagar lättare vådliga
konsekvenser, eftersom ofantligt mycket mer lösegendom är åtkomlig (genom
avbetalningshandeln) eller lätt tillgripbar (cyklar, bilar, utomhusautomater).
Att fritidslivet särskilt i städerna förlägges utom hemmet kan till viss del
förklaras av trångboddheten. Vissa stickprov rörande unga fångars
hemförhållanden tyda på, att i deras hem antalet personer per eldstad är icke
oväsentligt större än hos befolkningen, i allmänhet.
En av huvudorsakerna till den ökade ungdomsbrottsligheten är slutligen det
abnormt uppdrivna nöjeslivet. Beträffande filmens verkningar i detta