Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

GIFT KVINNAS FÖRVÄRVSARBETE
255
beror detta naturligtvis på tradition och på flickornas för yrkeslivet alltjämt
sämre utbildning. Men det tycks även bottna i speciella fallenheter hos det
ena eller andra könet. En man blir aldrig lagare på en textilfabrik eller nåtlare
på en skofabrik, trots att dessa äro ganska väl betalade yrken, lika litet
som en kvinna, trots sina ofta lägre lönepretentioner, användes för vissa grovarbeten.
Även inom kontors- och handelsarbetet ssmes en på olika fallenheter
bestående uppdelning vara förhanden.
Fackföreningarna öva givetvis ganska starkt inflytande på bibehållandet
av denna uppdelning, även där den ej är fysiologiskt eller psykologiskt betingad,
därför att de ännu ej anse sig kunna taga upp striden för det lägre
betalade kvinnoarbetet. Man söker därför att som kompensation tilldela kvinnorna
de uppgifter, som man anser vara kroppsligt mindre påfrestande.
Av detta framgår emellertid enligt kommittén, att »även om en ersättning
av kvinnliga anställda med manliga arbetslösa av olika anledningar skulle
komma att krävas, en dylik substitution icke kunde ge resultat avsevärda nog
att motivera den stora administrationsapparat och den starka inskränkning i
den personliga friheten, som bleve nödvändig.»
Lenesättning för m&n och kvinnor m. m. Kommittén har givetvis även gjort
vissa undersökningar angående lönesättningen för män och kvinnor, dels genom
en av docenten Kock utförd vetenskaplig undersökning av likalönprincipen, dels
genom en ur utländskt material hämtad redogörelse för s. k. f a m i 1 j e 1 ö n. 1
En redogörelse härför skulle emellertid fordra en hel artikel, varför jag nöjer
mig med att citera de konklusioner, vartill kommittén i anledning härav kommit:
»Även om emellertid reformer via lagstiftning knappast äro tänkbara
för att åvägabringa jämvikt mellan manliga och kvinnliga löner inom det
privata näringslivet, torde det icke böra undanskymmas, att varje steg mot utjämning
mellan löneskalorna innebär definitiva fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt.
Dessa fördelar beröra icke endast de anställda kvinnorna själva,
vilka därigenom skulle se sin ekonomiska ställning förbättrad, utan de beröra
även sådana övriga förhållanden, som sammanhänga med konkurrensen mellan
män och kvinnor, i det att kvinnorna mindre skulle komma att underbjuda
männen i fråga om lönevillkoren.» De sakkunniga ha icke kunnat finna, »att
den utveckling till dylik löneutjämning, som redan är under gång, medför
några ur arbetsmarknadssynpunkt skadliga inverkningar. Tvärtom synes det
de sakkunniga vara önskvärt, att denna utveckling med bistånd av arbetsgivarnas
och arbetarnas fackliga organisationer målmedvetet måtte påskyndas.»
I avseende å familjelönsystemet anser sig kommittén ha kommit till den
slutsatsen, att ett sådant system på allmänna arbetsmarknaden visat sig ha
»vissa verkningar som icke kunna betraktas som helt önskvärda, och vissa
andra verkningar, vilkas art man svårligen kan överblicka». Kommittén anser
sig därför ej kunna rekommendera ett sådant lönesystem för den öppna
arbetsmarknaden, men framhåller, att förhållandena ställa sig i viss mån
olika, när det gäller auktoritativt fastställda löner. Trots den inställning, som
1 Jfr angående familjelön notis sid. 283.