Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

CENTRALA VERKSTADSSKOLOR
utbildning förläggas till särskilda kurser, vilka i den mån de icke kunna komma
till stånd inom den ordinarie skolorganisationens ram böra anordnas av den
statliga centrala ledningen för yrkesskolväsendet,.
II. Socialstyrelsens utlåtande.
Socialstyrelsen framhåller i sitt den 13 december 1938 avgivna utlåtande bl. a., att
den finner det mycket angeläget, att frän samhällets sida åtgärder vidtagas i syfte att
öka yrkesutbildningsmöjligheterna. Emellertid hade styrelsen en del erinringar att
göra mot de sakkunnigas förslag. Sålunda kunde man enligt styrelsens mening
ifrågasätta, om icke jämväl andra vägar än dem, som utredningen i enlighet med
sina direktiv föreslagit, borde prövas, för att å landsbygden vidga yrkesutbildningsmöjligheterna.
Det syntes angeläget att härvidlag icke blott
toges sikte på utbildning av särskilt högkvalificerad arbetskraft. Av stor betydelse
vore det även att möjliggöra enklare, mindre tidskrävande yrkesutbildning.
Dylik torde kunna meddelas under relativt anspråkslösa former, exempelvis
genom studiecirklar eller korrespondenskurser. »Därest hjälp i någon form
kunde lämnas av den statliga centrala myndigheten för yrkesskolväsendet, skulle
sannolikt dylika cirklar och kurser komma till stånd i mycket stor utsträckning.
Studiecirklarna borde, där detta med hänsyn till lokala förhållanden läte sig göra,
lämpligen anknytas till verkstadsskolorna. Om än på dylikt sätt meddelad utbildning
icke bleve så grundlig som verkstadsskolornas, torde den dock kunna bli av
stor betydelse för de unga med tanke på deras fortsatta utbildning och deras förvärvsarbete.»
Likaledes kunde man ifrågasätta, om icke staten borde göras till
huvudman för de centrala verkstadsskolorna. Många skäl tala härför. »Bekämpandet
av arbetslösheten är en uppgift, som för närvarande åvilar staten och
primärkommunerna. Då dessa senare icke kunna tänkas som huvudmän för de här
föreslagna verkstadsskolorna, vilka skola anordnas för större områden, framstår
staten som den lämpliga huvudmannen. Härför talar även den omständigheten,
att ett system med statliga verkstadsskolor lättare torde kunna tagas i anspråk
för en sådan utbyggnad, som föreslås böra äga rum under tider av mera omfattande
arbetslöshet.» Yrkesundervisningen som sådan vore för övrigt ett riksintresse,
eftersom det måste anses vara i hög grad önskvärt, att ungdomarna inom landets
olika delar bereddes lika möjligheter att vinna inträde i yrkesutbildningsanstalterna.
Därest landstingen bli huvudmän, göras utbildningsmöjligheterna i viss mån
beroende av det intresse, som vederbörande landsting visar för inrättandet av centrala
verkstadsskolor. Dessutom kunde en utvidgning av landstingens arbetsområde
komma att skärpa redan förefintliga skatteutjämningsproblem landstingen
emellan. Med hänsyn härtill ansåg styrelsen det önskvärt, att frågan om huvudmannaskapet
för de centrala verkstadsskolorna, vid utformandet av det definitiva
förslaget i ärendet, borde göras till föremål för ytterligare övervägande.
Slutligen underströks betydelsen av att vid prövningen av inträdesansökningar
till yrkesutbildningsanstalterna icke så mycket skolbetygen som framför allt ungdomarnas
håg och fallenhet samt praktiska anlag finge i största möjliga utsträckning
vara utslagsgivande.
33