Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

438 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 6
Tab. 3. Lönenivåns förändringar för arbetare inom industri, handel och samfärdsel
m. m. åren 1913—1938, 1920-1938 och 1930-1938.
1938, 1920—1938 och 1930—1938. Ifrågavarande beräkningar grunda sig
därvid beträffande tim- och dagsförtjänsterna på medellöner för samtliga
branscher, under det att årsförtjänsterna, såsom förut nämnts, endast avse
icke säsongbetonade verksamhetsgrenar.
I jämförelse med basåret 1913 visar timförtjänsten en stegring av 207 %
för hela personalgruppen. Liksom för privatanställda kan även för arbetarna
en tendens till utjämning konstateras i lönenivån för män och för kvinnor.
Från 1913 till 1938 ha sålunda timlönerna för kvinnliga arbetare stigit
med i medeltal 233 %, medan männens medelinkomst per timme räknat
under motsvarande tid ökats med 204 %. Begränsar man undersökningen till
den egentliga industrien, sådan denna redovisas i kommerskollegii årliga industristatistik,
och alltså utesluter arbetare i allmän tjänst samt inom samfärdsel,
byggnadsverksamhet etc, framträder denna tendens än starkare, i
det stegringssiffran för vuxna män blir ej oväsentligt lägre eller 187 %, medan
siffran för vuxna kvinnor endast sjunker till 229 %.
Sedan år 1920, då den genomsnittliga timförtjänsten låg som högst under
här behandlade tidsperiod, har densamma nominellt minskats med i genomsnitt
17 %. I jämförelse åter med år 1930, som betecknar ett relativt maximum
under perioden, har en ökning i löneläget med tillhopa 6 % inträtt. Under
åren 1931—1933 undergick den genomsnittliga timförtjänsten en mindre
sänkning, vilken emellertid under 1934 helt avstannade för att under år 1935
övergå i en lönehöjning, som fortsatt jämväl under de tre sista redogörelseåren.
Daglönerna ha i förhållande till år 1913 stigit i genomsnitt för samtliga
arbetare (oavsett kön) med 156 % samt särskilt för män med 155 % och för
kvinnor med 168 % eller väsentligt mindre än i fråga om motsvarande timlöner.
Orsaken till dessa skiljaktigheter i löneutvecklingen mellan arbetsförtjänsten
per dag och per timme är i huvudsak att söka i minskat antal arbetstimmar
per dag utan motsvarande reduktion av dagsförtjänsten. Särskilt
införandet av åttatimmarsdagen från och med år 1920 blev härvid av
avgörande betydelse.