Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

422 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 6
skilt vår järn- och maskinindustri samt i viss mån även vår malmbrytning
borde kunna dra fördel av en sådan utveckling. Redan det förhållandet, att
motsvarande industrier i de upprustande länderna i allt större utsträckning
tagas i anspråk för rustningsändamål, borde öka de svenska industriernas
konkurrensförmåga. Statliga ekonomiska ingripanden i de upprustande länderna
kunna emellertid helt förtaga verkningarna på vår export av ökade
rustningsutgifter. För att förhindra en försämring av sin handelsbalans
kunna länderna i fråga antingen skära ned importen av ur krigsberedskapssynpunkt
mindre viktiga varor eller parallellt med rustningarna genomföra
en exportoffensiv. Stimulansen från rustningarna åt vissa svenska exportvaror
skulle då kunna mer än motvägas av en nedgång av exporten av andra
varuslag. Sannolikheten för att sådana hinder skola resas för vår export
skulle antagligen vara mindre, om i Förenta staterna ett varaktigt uppsving
inträdde, som medförde ett allmänt uppsving i den internationella handeln.
De direkta verkningarna på den svenska exportindustrin av ett amerikanskt
uppsving kunna däremot endast så småningom göra sig gällande, då en justering
av lagerställningen för pappersmassa måste ske, innan produktionen
för amerikansk räkning kan ökas mer väsentligt.
Den av rustningarna påverkade konjunkturutvecklingen utomlands kan sålunda
genom sin inverkan på exporten knappast väntas skapa mer än ett
stabilare underlag för den svenska hemmamarknadskonjunkturen.
För ett fortsatt konjunkturuppsving måste därför de inre konjunkturfaktorerna
tillmätas den största betydelse, ökningen av de svenska försvarsutgifterna
har hittills icke uppnått en sådan storleksordning, att de kunna
väntas mer än svagt bidraga till en konjunkturförbättring; de totala statliga
utgifterna kunna dock under det närmaste året väntas överskjuta de verkliga
inkomsterna, vilket vid nuvarande läge på kapitalmarknaden bör innebära,
att genom den statliga verksamheten ett köpkraftstillskott skapas. Avgörande
för ett fortsatt uppsving av hemmamarknadskonjunkturen blir utvecklingen
av den dominerande sektor av det fria näringslivet, som är inriktad
på produktion för hemmamarknaden. Karakteristiskt för konjunkturläget
är, att en uppsvingstendens utgående från denna marknad sannolikt måste
räknas som den enda möjliga bäraren av en fortsatt förbättring av konjunkturläget
under innevarande år, men att en sådan uppsvingstendens, om
den gör sig gällande, icke längre behöver befaras bli neutraliserad av en
fallande export.
Den svenska industriproduktionen har nu, efter en tillbakagång från slutet
av år 1937 till mitten av år 1938, åter stigit till 1937 års toppnivå. Till
en del förklaras detta omslag i utvecklingen därav, att nedgången av exporten
avbrutits. Till det förnyade uppsvinget har direkt bidragit den återhämtning
efter stockningskrisen under 1937, som ägt rum i vissa industrier,
speciellt järn- och textilindustrierna, sedan slutet av sommaren 1938. Såvida
icke en prisstegring av samma slag som 1936—1937 framkallar en spekulativ
ökning av lagren över deras normala nivå — vilket synes mindre sannolikt
— kan påfyllningen av lagren så småningom väntas upphöra och pro-