Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

REGLERING AV HEMBITRÄDENAS ANSTÄLLNINGS- OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN
417
Behovet ar arbetsförhållandenas reglering: på det husliga området. De sociala
skäl, som överhuvud framtvingat den moderna arbetstidslagstiftningen, gälla
även beträffande hembiträdesyrket. Arbetstiden för denna yrkesgrupp är, såsom
allmänt är känt och genom de av socialstyrelsen företagna undersökningarna
ytterligare bestyrkts, icke blott ovanligt lång utan även i hög grad obestämd.
Enligt utredningen uppgår nämligen den dagliga bruttoarbetstiden till
i genomsnitt icke mindre än 12 à 13 timmar. Att hembiträdena vid sådant förhållande
i stor utsträckning gå miste om de sociala och kulturella fördelar,
som genom lagstiftningen tillförsäkrats de flesta andra arbetargrupper, ligger
i öppen dag. Men det är icke blott av sociala skäl, som en reglering av
hembiträdenas arbetsförhållanden är påkallad. Den är i lika hög grad påkallad
av hänsynen till yrket såsom sådant. Det är nämligen svårt att under nuvarande
förhållanden ernå en tillfredsställande rekrytering av yrket. Det industriella
arbetet är reglerat med hänsyn till arbetstidens längd, men arbetet
i hemmen saknar en sådan rättslig reglering. Det är därför naturligt, att hembiträdesyrket
anses stå i en särställning, som ur arbetstagarens synpunkt innebär
en deklassering av detsamma.
Under utredningens gång har man kommit till det resultatet, att mycket
stora svårigheter föreligga för att på det husliga arbetet tillämpa en arbetstidslagstiftning
av sådan typ som den allmänna åttatimmarslagen. Skall en
reglering komma till stånd, bör den därför utformas på ett mindre ingripande
sätt, under beaktande av det husliga arbetets egenart.
Lagförslag. En lagstiftning för det husliga arbetets område kan utformas
efter flera linjer. Hembiträdesutredningen har utmönstrat en lagstiftning
av tvingande natur kombinerad med övervakning. Med hänsyn till de egenartade
förhållandena i hemmen, det stora antalet arbetsplatser m. m. anses
en lagstiftning av denna typ ogenomförbar. Utredningen har utarbetat två
förslag, det ena byggt på att bestämmelserna skola vara tvingande och av samma
typ som semesterlagen, det andra att lagstiftningen skall vara dispositiv
och sålunda tillämpas endast om parterna äro ense om att ingå ett s. k. normalkontrakt
för hembiträde, innehållande bestämmelser, varigenom arbetsförhållandena
regleras. Lagförslaget med tvingande bestämmelser men utan övervakning
kallas i det följande för huvudförslaget, enär till detta ansluta sig fyra
av utredningens ledamöter. Det andra lagförslaget kallas i det följande normalkontraktsförslaget.
Till detta har i första hand anslutit sig en ledamot och
utredningens övriga fyra ledamöter ha förklarat sig ansluta sig till detta, därest
huvudförslaget skulle slutligt avböjas.
Såväl huvudförslaget som normalkontraktsförslaget innehålla i det stora
hela samma bestämmelser om arbetsavtalets ingående, fritids- och ledighetsbestämmelser
och de övriga bestämmelser, som ansetts böra upptagas i en lagstiftning
under nuvarande förhållanden.
Enligt huvudförslaget skall den nya lagstiftningen ej bliva tillämplig å
medlem av arbetsgivarens familj, ej heller å husföreståndarinna eller annan
därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, ej heller