Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

184 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 3
Semesterlönens beräknande.
Genom remiss den 11 mars 1939 har socialstyrelsen anbefallts att avgiva
utlåtande över en gemensam framställning av svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen i Sverige angående viss ändring av de i lagen om semester
givna bestämmelserna om semesterlönens beräknande. Med anledning
härav har socialstyrelsen i utlåtande den 17 mars anfört följande.
Bestämmelserna om semesterlönens beräknande åsyfta, att lönen för varje
semesterdag skall för en var arbetstagare, som icke är avlönad med tidlön, beräknad
för vecka eller längre tidsenhet, utgå med ett belopp, som motsvarar
den genomsnittliga arbetsinkomsten per dag under kvalifikationstiden. Detta
innebär, att man med lagens bestämmelser sökt vinna ungefär den ordning, som
avses i de vid organisationernas skrivelse fogade överenskommelserna. I dessa
ha enligt medgivanden från båda parterna tämligen enkla beräkningsgrunder
kommit till användning, därvid man bortsett från olika enligt lagen inverkande
omständigheter på semesterlönens storlek. I vissa fall kan en arbetstagare
därigenom komma att få högre semesterlön, i vissa andra fall åter
något lägre lön än om man strikt följt lagens föreskrifter. Att man i lagen
icke kunnat undgå att reglera semesterlönens storlek med hänsyn till olika
förekommande faktorer är å andra sidan självfallet. Bestämmelserna om semesterlön
utgå från en teoretisk uppfattning om hur skilda omständigheter
skäligen böra inverka på semesterlönen; man har därvid givetvis icke ansett
sig för vinnande av enklare bestämmelser böra ålägga en arbetsgivare att utgiva
högre semesterlön eller en arbetstagare att åtnöja sig med lägre sådan
lön än som följer av de på det teoretiska resonemanget grundade bestämmelserna.
Mot de i 8 § semesterlagen givna reglerna har i förevarande sammanhang
i och för sig icke framförts någon erinran. Avsikten är endast att ernå en
sådan ändring av paragrafen, att en överenskommelse mellan parterna i arbetsavtalet
skall under vissa omständigheter bliva giltig framför vad lagen
stadgar. En sådan ordning torde emellertid vara gällande även med lagens
nuvarande lydelse. Föredragande departementschefen anförde nämligen i propositionen
om semesterlagen (nr 286/1938) å sid. 190 följande:
»Arbetsrådct har ansett, att en viss avtalsfrihet vid semesterlönens bestämmande
skulle vara ägnad att underlätta en praktisk lösning av frågan om beräkningen av
den genomsnittliga inkomsten för arbetstagare, som åtnjuta drickspengar. Jag
utgår från att arbetsrådet härmed icke avsett en sådan avtalsfrihet, som skulle
kunna medföra en förändring av grunderna för semesterlönens beräknande. En
sådan ordning skulle jag nämligen icke kunna förorda, då semesterlönens storlek
därigenom helt bleve beroende av styrkeförhållandet mellan parterna. Däremot
är det givet att, om i ett visst fall svårigheter föreligga att beräkna genomsnittsinkomsten
för arbetstagarna, parterna äga överenskomma, att den genomsnittliga