Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

ARBETSLÖSHETEN ENLIGT 1936 ÅRS PARTIELLA FOLKRÄKNING
343
I fråga om de arbetslösas åldersfördelning inom olika yrken kan man bl. a.
peka på att kontors- och delvis även butikspersonalen i åldrarna 40—60 år utmärkes
av hög arbetslöshetsrisk, vilket också bestyrkes av erfarenheten.
De arbetslösas inkomster ligga givetvis i regel på en mycket låg nivå. Uppgift
om den för år 1935 taxerade inkomstens storlek saknas för 24 % av landsbygdens
och 16 % av städernas arbetslösa, vilket i allmänhet är liktydigt med
att den taxeringspliktiga inkomsten understeg 600 kr. Inräknas denna grupp,
visar det sig, att på landsbygden icke mindre än 3 /5 och i städerna närmare hälften
av de arbetslösa hade årsinkomster understigande 1 000 kr. De arbetslösa
funktionärernas inkomster lågo genomsnittligt väsentligt under arbetarnas. Detta
förhållande sammanhänger med funktionärernas längre arbetslöshetsperioder
under året.
Arbetslösheten under år 1935. Genom de vid 1936 års folkräkning inhämtade
uppgifterna om arbetslösheten under år 1935 har man för första gången
i vårt land fått en möjlighet att med avseende på samtliga funktionärer och
arbetare bedöma omfattningen av den sammanlagda arbetslöshetsrisken under
ett helt kalenderår. Det är otvivelaktigt så, att det antal yrkesutövare,
som under ett år åtminstone någon gäng drabbas av arbetslöshet, är väsentligt
större än det högsta antal arbetslösa, som förefinnes vid vilken som
helst tidpunkt under året. Om visserligen uppgifterna för år 1935, som förut
antytts, av naturliga skäl äro sämre än de för den 2 mars 1936, så äro
de i gengäld av större självständigt värde.
Hela antalet under någon del av år 1935 såsom arbetslösa redovisade funktionärer
och arbetare i- åldern 16—-66 år utgör 80 183, motsvarande 17 - 4 % av
alla funktionärer och arbetare i samma ålder; för hela riket är detta liktydigt
med 387 000 arbetslösa funktionärer och arbetare under år 1935. Dessa tal
äro med hänsyn till materialets beskaffenhet utan tvivel att anse som minimimått
på här ifrågavarande arbetslöshet, men kunna på grundval av vissa inbördes
relationer mellan olika slag av uppgifter med en viss grad av sannolikhet
korrigeras till maximalt 463 000 personer och 20'8 %. Som en sammanfattning
härav kan alltså fastslås, att i runt tal en femtedel av vårt lands yrkesutövare
i icke-självständig ställning under år 1935 skulle ha utsatts för en kortare
eller längre arbetslöshet.
De genom arbetslösheten förlorade arbetsveckorna kunna i hela landet för
funktionärer och arbetare i arbetsför ålder under år 1935 beräknas till mellan
8l milj. (okorrigerat tal) och 97 milj. (korrigerat tal, se föregående stycke)
och de genom arbetslösheten tillspillogivna arbetsdagarna till mellan 48'8 milj.
(okorrigerat tal) och 58'4 milj. (korrigerat tal). Och dock bör observeras, att
år 1935 kan betecknas som ett mellanläge på den uppåtstigande konjunkturkurvan.
Av de under år 1935 arbetslösa — det är i fortsättningen uteslutande fråga
om observerade tal — hade flertalet en rätt kort arbetslöshetsperiod under året,
omkring 3 /io under 1—10 veckor och likaledes 3 /i0 under 11—20 veckor. Inom
dessa båda grupper faller givetvis praktiskt taget hela säsongarbetslösheten;