Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

ARBETSLÖSHETEN ENLIGT 1936 ÅRS PARTIELLA FOLKRÄKNING
345
24 ar och 50—66 år i allmänhet synas ha varit utan arbete under längre perioder
av året än männen i mellanliggande åldrar. Detsamma torde gälla arbetslösa
kvinnor i åldern 40—66 år i förhållande till kvinnor under 40 års ålder.
De ålderskategorier inom arbetslöshetsklientelet, som uppvisa varaktigare arbetslöshet
och långsammare omsättning, äro alltså dels ynglingar och äldre
män, dels medelålders och äldre kvinnor.
Intressant är att undersöka sambandet mellan varaktigheten av de äkta männens
arbetslöshet under året och graden av hustrurnas förvärvsverksamhet.
Något dylikt samband synes icke förekomma på landsbygden, där ju dock den
gifta kvinnans yrkesverksamhet överhuvud är av mindre betydelse, men inom
stadsbefolkningen är sambandet utpräglat. Ju längre tid mannens arbetslöshet
varat under året, desto mer synas hustrurna ha nödgats tillgripa eget förvärvsarbete.
Det torde därvid framför allt vara fråga om tillfälligt eller
mindre omfattande arbete, såsom städ- och tvätthjälp, hushållsarbete utom
hemmet el. dyl.
Till belysande av arbetslösheten inom olika yrken kunna följande siffror över
det relativa antalet under 1935 någon gång arbetslösa män citeras: byggnads-,
väg och anläggningsarbetare 55'7 %, skogsarbetare 52-8 %, sjömän 42'9 %,
jord- och stenindustriarbetare 428 %, trävaruindustriarbetare 38'2 %, chaufförer
och åkeriarbetare 34 - 0 %.
Funktionärernas arbetslöshetsperioder under året voro i regel avsevärt längre
än arbetarnas. Kvinnornas arbetslösa perioder voro längre än männens, både
bland funktionärer och arbetare. Bland funktionärerna av båda könen är det
framför allt kontoristerna, som uppvisa långa arbetslöshetsperioder.
Endast 18 % av de under år 1935 arbetslösa redovisade hjälp från offentlig
myndighet. Det är också naturligt, att detta procenttal bör vara lågt, eftersom
de talrika säsongarbetslösa och övriga kortvarigt arbetslösa ingå i arbetslöshetsklientelet.
Relativa antalet hjälpta är störst i städerna, där understödslinjen
överväger, medan arbetslinjen dominerar i landskommunerna.
Arbetslösheten i vidsträcktare mening. Den hittills refererade undersökningen
har avsett personer, som vid folkräkningen uppgivit sig vara yrkesutövare men
saknat arbete. Härutöver finnas dock vissa kategorier arbetsföra personer,
som varken äro aktiva yrkesutövare eller utbilda sig för något yrke, och som
alltså i vidsträckt mening också äro arbetslösa.
Enligt denna uppfattning kunna såsom arbetslösa anses manliga familjemedlemmar
utan yrke 1 i åldern 1C—66 år och manliga f. d. yrkesutövare i
samma ålder. Antalet dylika män uppgick (mars 1936) i hela riket till i
runt tal 18 000 familjemedlemmar (huvudsakligen arbetslös ungdom) och
39 000 f. d. yrkesutövare, eller tillhopa 57 000 personer.
Relativa antalet män i olika åldrar, som i mars 1936 varit arbetslösa, framgår
av följande tablå. Dels redovisas här a) antalet av de manliga funktionärer
och arbetare, som uppgivit arbetslöshet den 2 mars 1936, och dels b) an-
1 Härvid ha dock såsom yrkesutövare räknats hemmasöner i jordbrukarfamiljer.