Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

ARBETSLÖSHETEN ENLIGT 1936 ÅRS PARTIELLA FOLKRÄKNING
341
stående stora gruppen av arbetsföra personer, funktionärer och arbetare, ha
uppgifterna om arbetslöshet i allmänhet utan vidare godtagits och lagts till
grund för bearbetningen. Därvid har uppgifternas rimlighet prövats med hänsyn
till huvud- och biyrke samt inkomst m. m.
En särställning ur arbetslöshetens synpunkt intaga de s. k. medhjälpande
familjemedlemmarna, d. v. s. yrkesutövare — vanligen i arbetar- men också
i funktionärsställning — vilka deltaga i sina föräldrars, svärföräldrars eller
syskons yrkesutövning och tillhöra samma hushåll. Dessa personer böra väl
skiljas från de hemmavarande familjemedlemmarna utan yrke, varom ovan talats.
De medhjälpande familjemedlemmarnas antal är högst betydande, speciellt inom
jordbruket. Här föreligger ofta en dold arbetslöshet. Det är troligt att
denna latenta arbetslöshet på grund av hävdvunnen uppfattning i många fall
icke uppgivits på blanketterna.
Arbetslösheten den 2 mars 1986. Hela antalet funktionärer och arbetare i åldern
16—66 år i den av folkräkningen berörda femtedelen av befolkningen utgör
461000. Därav hade 5 000 eller drygt 1 % icke lämnat uppgift om arbetslöshet,
412 000 uppgivit sig som icke arbetslösa och 44 000 som arbetslösa den 2 mars
1936. Detta innebär, att av 1 000 funktionärer och arbetare i åldern 16—66
år skulle 95 vara arbetslösa, alltså en hög arbetslöshetsfrekvens, som emellertid
till stor del, såsom förut sagts, är säsongbetingad.
I riket som helhet kan antalet arbetslösa i nämnda kategorier beräknas till
omkring 211 000 personer. Härvid liar antagits, att de enligt den partiella
folkräkningen arbetslösa utgöra en lika stor relativ andel av samtliga arbetslösa
som den vid folkräkningen medtagna folkmängden utgör av hela rikets
folkmängd, eller 20" %. — Det har sitt intresse att jämföra siffran 211 000
arbetslösa med den fortlöpande statistikens uppgifter för den sista februari
1936. Då voro de hjälpsökande arbetslösa 58 000, och de av fackföreningarna
redovisade 96 000, en siffra, som, med hänsyn till ej rapporterande avdelningar
av fackförbunden, synes böra ökas till c:a 123 000. Antager man, att 1 ji av de
hjälpsökande arbetslösa tillhöra de rapporterande förbunden — en proportion
som befunnits gälla vid de båda arbetslöshetsundersökningarna den 31 juli
1935 och den 31 juli 1936 — erhålles ett beräknat totalantal arbetslösa av
166 000. Om man för att vara på den säkra sidan antager, att 1 j3 äro organiserade,
blir totalantalet arbetslösa 161 000.
Skillnaden mellan folkräkningens siffra 211000 och de fortlöpande statistikseriernas
161 000—166 000 arbetslösa är visserligen absolut taget rätt
betydande, men hänsyn måste därvid tagas till de avsevärt olika metoderna
för erhållande av siffrorna i de båda jämförelseleden. Arbetslösa funktionärer
förekomma knappast alls i statistikserierna; arbetslösa kvinnor redovisas
egentligen endast bland fackförbundsuppgifterna. Elimineras nu funktionärer
och kvinnor ur jämförelsen, får man till resultat antalet arbetslösa manliga
arbetare: enligt folkräkningen 175 000, enligt statistikserierna 150 000—
155 000. Den återstående skillnaden, 25 000—20 000, förklaras av att en
del organiserade och alla icke-organiserade arbetare icke redovisas i social-
22—390090. Soc. SUdd. /9.3i).