Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

UNGDOMSBROTTSLIGHETEN
277
betydande anpart. Det kan också konstateras, att de asociala ofta redan på ett tidigt
stadium röja intellektuell efterblivenhet eller annan själslig defekt. Här kan
samhället göra betydelsefulla insatser genom att psykiskt missgynnade individers
utveckling i barna- och ungdomsåren särskilt observeras och på lämpligaste möjliga
sätt handledes från skolmyndigheters, barnavårdsnämnders och andra samhällsorgans
sida.
önskvärdheten av vissa åtgärder med avseende på själsligt undermåliga eller disharmoniskt
utvecklade barn må sålunda bringas i åtanke. Lösdrivarlagstiftningskommittén
har i betänkande angående åtgärder mot vissa sedeslösa bland annat
ifrågasatt skyldighet för skolstyrelse att till barnavårdsnämnd anmäla, när hjälpklassbarn
avsluta sin skolgång, för att nämnden skall bliva i tillfälle att undersöka,
huruvida de äro i behov av dess hjälpande ingripanden. Denna tanke, som
visserligen icke fått form av ett uttryckligt förslag, finner styrelsen för sin del
vara värd synnerligt beaktande.
I detta sammanhang kan uppmärksamheten fästas på en framställning, som ingivits
från Sveriges folkskollärareförbund till professorn O. Kiuberg, och i vilken
anhålles om dennes medverkan till utarbetandet av riktlinjer för anteckningar om
barnens egenart på skolkorten.
Styrelsen vill ytterligare betona vikten av att barnavårdsnämnderna äga tillgång
till erforderlig sakkunskap. Detta är i själva verket långt ifrån alltid fallet, och
måhända förklaras härav den obenägenhet att genom åtgärder ingripa på ett tidigt
stadium, vilken man har tyckt sig kunna iakttaga. Sålunda har intagning å skyddshem
av gossar i skolåldern avsevärt minskat, vilket i och för sig utan tvivel hade
varit ett tillfredsställande förhållande, om man icke därjämte kunnat konstatera,
att ungdom över 15 år i större utsträckning än tidigare lagföres. Genom ett tidigare
ingripande från samhällets sida skulle man, vill det synas, ha haft vissa möjligheter
att förebygga sådan grövre vanart, som resulterar i domstolsförfarande.
Ett tillrättaförande kan lättare och med mera varaktigt resultat åstadkommas i
yngre åldrar. Med hänsyn till dylika omständigheter har också skyddshemsinspektören
i sin berättelse för år 1936 framhållit, att utredning borde verkställas rörande
spörsmålet om tillhandahållande av kvalificerad hjälp för särskilt de mindre
kommunernas barnavårdsnämnder. De nya tjänstemän, som här ifrågasatts, skulle
utan tvivel också kunna utföra ett omfattande förebyggande och fostrande arbete,
varigenom anstaltsvård i viss utsträckning skulle bliva obehövlig. En förhoppning
må uttryckas, att de skyddskonsulenter, vilka torde komma att tillsättas i enlighet
med förslagen till lagar om villkorlig dom och villkorlig frigivning, även
kunde få tid och tillfälle att ägna sig åt här berörda sociala arbetsuppgifter.
Mycket betydelsefull är frågan om en lämplig utbildning av psykiskt efterbliven
ungdom. Det är av stor vikt, att de mera svagt utrustade efter slutad skolgång
föras in på yrken, där de icke riskera ett för deras hela framtida utveckling menligt
misslyckande. Några mera omfattande anstalter med sådant syfte ha hittills
icke vidtagits i Sverige. Vissa förslag i detta hänseende ha framlagts av 1932 års
seminariesakkunniga.
Utan tvivel föreligga inom förevarande område både svåra och ömtåliga problem.
Det gäller att vid bedömningen och behandlingen av de asocialt disponerades kategori
också iakttaga en viss varsamhet, så att icke från början en mindervärdighetsstämpel
onödigtvis påtryckes de mänskliga individer, varom det är fråga.
Slutligen framhåller styrelsen som önskvärt, att en psykologiskt och psykiatriskt
orienterad allmän utredning om brottsorsakerna verkställes.