Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

36 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 1
Enquête rörande lantarbetarbostädernas standard och åtgärder att förbättra
denna. Avsikten med denna enquête har närmast varit att få en uppfattning
om den i vissa kretsar — representerande såväl den socialhygieniska sakkunskapen
som jordbruksbefolkningen — rådande opinionen beträffande lantarbetarbostädernas
standard och medlen att förbättra denna. I ett utsänt formulär
har sålunda frågats efter bl. a. det uppskattade behovet av ny- eller
ombyggnad av dylika bostäder, efter resultaten av de statliga stödåtgärderna
och efter eventuella önskemål om ytterligare statsingripanden m. m. Formuläret
utsändes till förste provinsialläkare, vissa provinsialläkare och andra
tjänsteläkare ävensom till hushållningssällskapen, svenska lantarbetsgivareföreningen,
svenska lantarbetareförbundet och riksförbundet landsbygdens folk.
Den sammanställning, som utarbetats med ledning av enquêtesvaren och av
vilken vissa delar här refereras, har begränsats att omfatta de 18 länen i mellersta
och södra Sverige.
Enquêtens första fråga avsåg att giva en ungefärlig uppfattning om hur
stor del av de förefintliga familjebostäderna för lantarbetare, som kunde anses
vara av så bristfällig beskaffenhet, att de för att motsvara de fordringar,
som uppställas av gällande hälsovårdsstadga, borde a) ersättas medelst nybyggnader,
b) ombyggas eller repareras. Av de skiftande svaren på frågan
a) framgår, att ett antal lantarbetarbostäder — i allmänhet omkring 10 % av
samtliga — anses av så låg kvalitet, att nybyggnad blir det enda botemedlet.
Den del av familjebostäderna, som är i behov av reparation (frågan b), uppskattas
i allmänhet till högre tal, vilka i allmänhet gruppera sig kring 25 %.
Det ligger i sakens natur, att de citerade talen, äro högst approximativa och
grunda sig på delvis rent godtyckliga normer. — Det nu sagda har gällt
familjebostäderna. Hur ställer sig motsvarande förhållanden för de ogifta
lantarbetarna?
Det anmärktes i enquêtesvaren nästan genomgående, att ogifta lantarbetare
numera i många fall bo i arbetsgivarens bostadshus, och bostäderna äro iså
fall i regel bättre än de gifta arbetarnas bostäder. »Vanligen har den
gamla drängstugan intill ladugården frivilligt utdömts, och drängen har flyttat
in i det egentliga bostadshuset, ofta på en vindskammare. Säkerligen äro
även dessa bostäder icke alltid tillfredsställande», säger en köpingsläkare i
Skåne.
En betydande förbättring synes ha ägt rum i Kristianstads län att döma av
förste provinsialläkarens redogörelse. Han skriver: »Ända tills för några år
sedan utgjordes drängkammaren oftast av en del av stall eller ladugård med
mer eller mindre fullständig förbindelse därmed och utan annan värmekälla
än djuren. Genom länsstyrelsens medverkan har detta ändrats, så att ogifta
drängar överallt i länet ha mer eller mindre goda rum med eldstad.» Liknande
torde förhållandet vara i Malmöhus län.
T de fall, där egentliga drängstugor förekomma, uppges dessa i allmänhet
vara bristfälliga, och förste provinsialläkarnas siffror beträffande dem, som äro
i behov av om- eller nybyggnad, ligga mycket högt, merendels över 50 %. Sålunda
konstaterar en provinsialläkare i Småland, som under det sista året be-