Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

24 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 1
nödvändigt att införa en reglering av strandbebyggelsen. En dylik reglering
har ansetts önskvärd också av den anledningen, att den okontrollerade bebyggelsen
vore ägnad att i många fall orsaka olägenheter även för markägare.
De föreslagna bestämmelserna angående reglering av strandbebyggelsen ha
sammanförts i ett förslag till lag med vissa bestämmelser angående bebyggelse
m. m. vid rikets stränder (strandlag) jämte några följdförfattningar, varav
här må nämnas förslag till lagar om ändring i stadsplanelagen (61 §), fastighetsbildningslagen
(5 kap. 8 och 8a §§) samt jorddelningslagen (19 kap. 1 och
13§§).
Strandlagen föreslås bliva direkt tillämplig å strandområdena vid Saltsjön
samt sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Med strandområde
förstår lagen mark och vattenområden inom ett avstånd av femhundra meter
från strandlinjen vid normalt högvatten. Sådan del av strandområde, som ingår
i fastställd stadsplan, stomplan eller byggnadsplan eller godkänd avstyckningsplan
är emellertid undantagen från lagens tillämpning. Där skola således
fortfarande gälla de föreskrifter, som eljest äro i lag och författning eller
i planbestämmelserna meddelade angående bebyggelse och jorddelning. Strandlagen
kan efter förordnande av Konungen givas tillämpning beträffande
strandområden vid andra insjöar än de här ovan uppräknade och beträffande
strandområden vid vattendrag.
Strandlagens reglering av bebyggelsen avser endast bebyggelsens lokalisering,
och från regleringen äro undantagna byggnader, som erfordras för rikets
försvar eller för jordbrukets, skogsbrukets, fiskerinäringens eller den allmänna
samfärdselns behov. Regleringen omfattar emellertid icke endast uppförandet
av andra byggnader än de sålunda undantagna, utan även avstyckning av lägenheter
för bostadsändamål eller för beredande av plats för industriella anläggningar
eller i annat liknande syfte, såvida icke fråga är om avstyckning av
område, som var bebyggt vid lagens ikraftträdande.
Beträffande de byggnader och avstyckningar, som regleringen sålunda berör,
innebär densamma, att byggnad ej får uppföras eller avstyckning verkställas,
förrän länsstyrelsen prövat, huruvida den mark, varom fråga är, bör ur allmänna
synpunkter fredas från exploatering genom bebyggelse. Denna prövning
skall i allmänhet ske på en gång för all den fasta egendom inom strandområdet,
som tillhör en och samma markägare. Den markägare, som sålunda
vill exploatera sin egendom, har att till länsstyrelsen inkomma med ansökan,
att länsstyrelsen skall fastställa, vilka områden inom femhundrameterzonen,
som få bebyggas och avstyckas. Dessa områden kallas i lagförslaget byggnadsområden.
Vid fastställandet av byggnadsområde bör enligt lagförslaget,
där ej särskilda skäl till annat föranleda, iakttagas att ett efter landskapets beskaffenhet
och andra föreliggande förhållanden anpassat bälte av lämplig
bredd intill strandlinjen lämnas fritt från bebyggelse samt att icke heller i övrigt
såsom byggnadsområde avsattes mark, vars bebyggande kan väntas skada
strandens natur och egenart eller medföra ett utnyttjande av strandområdet,
som eljest är ur allmänna synpunkter olämpligt.