Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

342 SOCIALA MEDDELANDEN 1939, NR 5
styrelsens statistik. De säsongarbetslösa lantarbetarna torde därvid spela
största rollen; dessas antal vid folkräkningen kan för hela riket beräknas till
omkring 20 000.
Antalet kvinnor bland den 2 mars 1936 arbetslösa funktionärer och arbetare
var 132 %, alltså väsentligt högre än vid arbetslöshetsräkningarna 1927
och 1937 (3l resp. 4-O %). Det är dock troligt, att de kvinnliga arbetslösa i stor
utsträckning underlåta att anmäla sig vid arbetslöshetsräkningarna. Antalet
arbetslösa kvinnliga funktionärer och arbetare i hela landet kan beräknas till
i runt tal 28 000. — Arbetslöshetens samband med levnadsåldern kan karakteriseras
så, att arbetslöshetstrycket är särskilt starkt i ungdomsåldrarna, speciellt
20—24 år, och den högre medelåldern, 50—66 år. Maximum nås i 22årsåldern,
sannolikt beroende på värnpliktsövningarna. De arbetslösas medelålder
(medianen) är 309 år. — Medeltalet hemmavarande barn under 15 år
per arbetslös var 0 - 45. Medräknas även hustrur, utgör de arbetslösa männens
försörjningsbörda i medeltal 0 - 92 personer, mot 1'07 personer vid 1927 års arbetslöshetsräkning.
Framhållas må, att de arbetslösa äkta männens hustrur i
större utsträckning än de gifta kvinnorna ägna sig åt förvärvsarbete.
Totalantalet arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga kan för riket som helhet
beräknas till i runt tal 15 000 eller 70 % av samtliga arbetslösa. De partiellt
arbetsoförmögna arbetslösa förete helt naturligt en anhopning till högre åldrar;
deras medelålder (medianen) är så pass hög som 43'4 år. Det finns förhållandevis
sett närmare tre gånger så många mindre arbetsföra bland arbetslösa än bland
ej arbetslösa funktionärer och arbetare. — Frekvensen av nedsatt arbetsförmåga
är vidare större bland kvinnorna än bland männen, något som överensstämmer
med arbetslöshetsräkningarnas resultat. I någon mån är visserligen denna mer utbredda
arbetsoförhet bland kvinnorna en återspegling av kvinnkönets allmänt
högre invaliditetsfrekvens, men därtill kommer, att, eftersom kvinnorna i rege!
äro i mindre utsträckning arbetslösa, den mindre fullgoda arbetskraften — bottenskiktet
— inom deras arbetslöshetsklientel helt naturligt måste bli av relativt
större betydelse. Det är under sådana omständigheter icke ägnat att förvåna,
att i medeltal var tionde arbetslös kvinna var mindre arbetsför.
Fördelningen efter yrkes- och socialklass utvisar, att 5 - 7 % av de arbetslösa
kunna betecknas som funktionärer, d. v. s. inemot 12 000 personer i hela riket.
Det är att observera, att de stora grupperna butiks- och serveringspersonal enligt
folkräkningarnas principer för yrkesgruppering räknats till arbetarna.
Arbetslöshets frekvensen bland funktionärerna var 3 - 9 % mot 10 - 3 % för arbetarna.
— De flesta större grupper av kvinnliga yrkesutövare kännetecknas
av en arbetslöshetsfrekvens av 5'Cl—5-5 %; detta gäller kontorspersonal, butikspersonal
och alla mer betydande grupper av industriarbeterskor. I detta
sammanhang bör slutligen framhållas, att drygt 1 j3 av de arbetslösa kvinnliga
arbetarna tillhöra gruppen husligt arbete. Denna arbetslöshet i ett yrke med
osedvanligt god arbetstillgång är dock på intet sätt anmärkningsvärd. Det är
här fråga om dels en normal omsättningsarbetslöshet inom en kvantitativt mycket
stor yrkeskategori, dels om kvinnor med mer eller mindre nedsatt arbetsförmåga
eller utan egentlig utbildning.