Sociala meddelanden. 1939: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

KORTARE MEDDELANDEN
I yttrande till statsrådsprotokollet angav justitieministern de spörsmål utredningen
borde avse. Bland dessa märkas frågan om en utjämning av arbetsbördan mellan departementen
genom överflyttning av vissa grupper av ärenden från ett departement till ett
annat och frågan om skapandet av en för ekonomiska kristider avsedd organisation inom
Kungi. Majīts kansli. Erfarenheten hade visat, att alldeles särskilt påfrestande arbetsuppgifter
under en ekonomisk kris uppstå för vissa departement. De åtgärder av olika
slag — reserv- och beredskapsarbeten, kontantunderstöd, bostadslån, anslag till allmänna
arbeten m. m. — vilka under tider av nedgång i näringslivet ingå i den statliga beredskaps-
och krispolitiken, handlades alltefter sin art inom skilda fackdepartement. Det
kunde kanske befinnas erforderligt att utbygga de av krisärendena särskilt berörda departementen
på olika sätt. Då det emellertid vore nödvändigt, att de olika åtgärderna
sammanhölies till ett helt och inordnades inom den allmänna penningpolitiska och finanspolitiska
ramen, kunde även ifrågasättas att samtliga ärenden, som härröra av beredskaps-
och krispolitiken, tillföras ett av de nuvarande fackdepartementen för handläggning
i samråd med finansdepartementet. Måhända kunde det dock vara lämpligt av praktiska
skäl att tillfälligt inrätta ett särskilt departement för beredskaps- och arbetslöshetsärenden.
Den organisation, som i detta fall skulle komma till stånd, syntes under tider med
ringa arbetslöshet eller goda ekonomiska förhållanden överhuvud taget böra förberedas
icke blott teoretiskt utan även genom vidtagandet av vissa begränsade praktiska anordningar.
Ytterligare en lösning av frågan om krisorganisationen kunde ifrågasättas i
form av en särskild statsrådsberedning för krisärenden. — I detta sammanhang syntes
även kunna övervägas, huruvida möjlighet borde beredas att, då tidsförhållandena sådant
påkallade, utöka de konsultativa statsrådens antal.
Belgiskt lagförslag angående yrkesorganisation och reglering av näringslivet. Kegeringen
har till parlamentet avlämnat proposition rörande organisation av yrkena och
reglering av näringslivet. I motiveringen framhålles, att det visat sig alltmer nödvändigt
att, med hänsyn till de svåra ekonomiska problem, som ständigt uppstå, i Belgien liksom
i andra länder, genomföra en yrkesorganisation. Denna organisation skall främst byggas
på de redan existerande privata sammanslutningarna. Enligt lagförslaget skola yrkesorganisationerna
ha till uppgift att studera och befordra yrkenas allmänna intressen. Sammanslutningar,
som önska lagligen erkännas, skola till vederbörande underdomstol ingiva ansökan
och därvid uppfylla vissa villkor. Andra sammanslutningar kunna dock erhålla rätt
försvara sina intressen. Särskilda föreskrifter finnas införda rörande kollektivavtal. Konungen
tillsätter i varje yrke inom industrien, handeln och jordbruket en nationell skiljedomskommission
bestående av arbetsgivare och arbetare. Därjämte kunna sådana kommissioner
tillsättas för mera begränsade uppgifter. Dessa kommissioner ha till uppgift: 1) att
överlägga om de allmänna arbetsvillkoren, utarbeta och befordra kollektivavtal, 2) att förhindra
eller bilägga arbetskonflikter, 3) att befordra skapandet av delegationer med uppgift
att utveckla samarbetet mellan arbetsledare och deras personal, 4) att biträda myndigheterna
vid övervakandet av arbetsskyddslagarna och träffande av arbetsavtal, 5) att framställa
förslag till regeringen om förbättrande av arbetslagstiftningen eller tillämpningen av
denna samt 6) att till ekonomiministern hemställa om upprättande av kollektivavtal och
dessas utsträckning till att omfatta ett visst yrke. Varje kommission består av en ordförande,
en viceordförande och ett lika stort antal medlemmar som suppleanter, varav hälften
representerar arbetsgivarna och hälften arbetarna, samtliga utnämnda av konungen.
Konungen inrättar för varje yrke ett yrkesråd. Rådens antal kan icke överskrida 30.
Dessa ha till uppgift: 1) att förlika de stridiga intressen, som kunna finnas inom yrkets
olika branscher och förhindra konflikter mellan dessa, 2) att avgiva utlåtande i frågor, som
underställas desamma av någon av parlamentets kammare, en medlem av regeringen eller
det ekonomiska rådet, 3) att föreslå regeringen de åtgärder, som kunna gynna yrket eller
någon av dess branscher, under hänsynstagande till det allmännas intressen.
39