Att sälja en dröm - Statens folkhälsoinstitut

är spelreklam vilseledande? 107
vinstandelen för varje enskild dragning. Intervjupersonerna tillfrågades
därefter i en andra frågeomgång om hur många lotter de skulle köpa vid de
tre olika jackpotstorlekarna. Det antal lotter som de nu, efter att ha fått
information om förväntat värde, sa sig vilja köpa skilde sig signifikant från
det antal som de uppgav i den första frågeomgången. Det genomsnittliga
antalet lotter vid den låga och medelstora jackpoten (negativt förväntat
värde) var avsevärt lägre medan antalet lotter vid den höga jackpoten (positivt
förväntat värde) var något högre. Detta resultat visar enligt författarna
att reklam för lotterierna är vilseledande; om personer upplyses om det förväntade
ekonomiska värdet av en lott, vilket är negativt utom vid stora
jackpoter, så köper de färre lotter än annars.
Undersökningen har tyvärr tre stora brister som är så allvarliga att den
inte kan tillmätas något värde. För det första förutsätts att personernas
bedömning av hur många lotter som de skulle köpa, i den första frågeomgången,
görs på grundval av vad de sett i reklam. Det vet vi dock ingenting
om. Vi vet inte vilken information som ligger till grund för bedömningarna
– det kan vara reklam, men också vad tidningar har skrivit eller vad vänner
och bekanta har sagt. Vi vet heller inget om vilka tankeprocesser som lett
fram till bedömningarna – det kan till exempel vara analogier med helt
andra spel eller med andra slumpmässiga företeelser och således inte ha
något med reklam att göra.
För det andra bortser Stearns och Borna från att det är rationellt av individer
att välja ett mindre antal spel (lotter) när de blivit upplysta om att spelet
har ett negativt förväntat värde. Ju fler spel de väljer, desto närmare det
förväntade värdet kommer de, ju färre spel desto större blir variationen i
det faktiska värdet (Montgomery & Adelbratt, 1982). I extremfallet att
köpa alla lotter i ett lotteri får individen exakt det förväntade värdet, i
extremfallet att bara köpa en lott blir det antingen förlust eller vinst. I det
senare fallet är en eventuell vinst i så gott som alla lotterier större än det förväntade
värdet. Ett spanskt ordspråk tar upp detta förhållande: ”Du är en
dåre om du spelar för mycket på lotteri, men en dumskalle om du inte alls
gör det” (Mumpower, 1988:233). Dåren är således den som köper så
många lotter att vinstsumman med allt större sannolikhet närmar sig det
förväntade negativa värdet, medan den förståndige, som inte är en dumskalle,
tar en chans att få mer än det förväntade värdet.