Att sälja en dröm - Statens folkhälsoinstitut

114 att sälja en dröm
Det är ingen större skillnad mellan yngre (16–29 år) och äldre (50–75
år) när det gäller frågan om reklam vilseleder allmänheten. Det finns dock
en tendens till att yngre är mer polariserade i denna fråga: färre ”instämmer
delvis” och fler ”instämmer helt” eller ”tar helt avstånd”. Här finns således
inget stöd för den utbredda uppfattningen att yngre är okritiska och lättledda
och påverkas starkare än vuxna av reklam (för en kritisk genomgång av
dessa argument, se: Rönnberg, 2003). Snarare tvärt om: yngre verkar ha en
mer bestämd åsikt om reklam än äldre och något fler av dem har en kritisk
inställning till reklam.
Svenska Spels undersökning innehåller ett egenutvecklat test som avser
mäta spelberoende. Testet består av sex frågor som liknar dem i SOGS och
DSM-IV och uppskattningen av andelen ”spelberoende” stämmer överens
med den för ”troliga patologiska spelare” i den svenska prevalensstudien,
således cirka 0,4–0,8 procent av befolkningen (Rönnberg et al., 2000,
DSM-IV-mått). I undersökningen går det således att se spelberoende i relation
till åsikter om reklamens vilseledande. Om det skulle framkomma att
de som är spelberoende har en mer okritisk attityd till reklam i allmänhet,
så skulle det kunna tyda på att deras spelproblem hänger samman med att
de påverkas mer av spelreklam än andra. Undersökningen innehåller dock
så få personer med spelproblem (0,8 procent) och spelberoende (0,4 procent)
att det inte går att säga mycket annat än att det inte finns ett starkt
sådant samband, vilket i och för sig är av visst intresse. Den svaga tendens
som kan urskiljas är i stället den omvända: de som har ett eller fler ja-svar
på de sex frågorna om spelproblem verkar vara aningen mer kritiska till
reklam än övriga. En möjlig förklaring till denna tendens är samverkan
mellan två andra förhållanden som framkommer i studien: fler yngre och
män har spelproblem än vad äldre och kvinnor har, samtidigt anser yngre
och män också i högre grad än äldre och kvinnor att reklam är vilseledande.
Det måste upprepas att detta är spekulationer kring svaga tendenser
och att dataunderlaget egentligen är för litet för att säga något utom att det
inte finns starka samband.
Många svenskar har således en kritisk attityd till reklam och anser att
reklamen vilseleder allmänheten. Detta är dock ingen garanti för att de är
immuna mot reklamens inverkan och dess eventuella vilseledande. Som det
framkommit tidigare i denna rapport är det välbelagt att reklam har en
påverkan på människor som de inte är fullt medvetna om.