Att sälja en dröm - Statens folkhälsoinstitut

udskap och värderingar i spelreklam 137
”education” initiative being promulgated by the lottery agencies may
have the ironic effect of reducing government revenues over the long
run, by reducing economic growth. Specifically, if the lottery promotion
erodes the propensities to work, save, and self-invest in education
and training, the consequence will eventually attenuate growth
in productivity. In any case, betting on a miracle is not the formula
for success we usually teach to our children. Indeed, one straightforward
test of the acceptability of the message might be to imagine
using lottery ads in the public school curriculum. Few school boards
across the country would endorse teaching children lessons such as,
”Play your hunch. You could win a bunch.”
Clotfelters och Cooks förmodan att lotterireklam försämrar arbetsmoralen
förekommer ofta i debatter om amerikansk spelpolitik (till exempel Heberling,
2002; Oddo, 1997; Shenk, 1995). Detta är dock ren och skär spekulation
som saknar empirisk grund. Varken de själva eller några andra forskare
har visat att spel eller spelreklam leder till lägre arbetsmoral och därmed
hämmar ett lands ekonomiska tillväxt. Det finns forskare som har helt
andra teorier, bland annat att spel och lotterier i strukturfunktionalistisk
mening har en stabiliserande effekt på samhälle och ekonomi (Devereux,
1980; Downes et al., 1976; Tec, 1964). Spelandet skänker enligt detta synsätt
välbehövligt hopp och utgör en alternativ och sant demokratisk väg till
rikedom och hög social status i länder med aristokratiska, plutokratiska
eller meritokratiska samhällssystem (Abt et al., 1985; Smith, 1996). Idén
om spel som skadligt för arbetsmoralen har en lång historia i Europa och
i USA och är karakteristisk för den asketiska inriktningen av protestantismen
(Binde, 2003; Brenner & Brenner, 1990; Ellison & Nybroten, 1999;
Starkey, 1967; Thorner, 1956).
Liksom i sina tidigare reflektioner kring betydelsen av överflöd och
pengar i lotterireklam är Clotfelter och Cook ytliga när de hävdar att reklamen
är ”ogenerat materialistisk”. De missar helt de mångfacetterade kulturella
och symboliska innebörderna av pengar och överflöd. Deras tänkta
test på om spelreklam är acceptabel – om den skulle kunna passera som en
del av undervisningen i grundskolan – framstår som ett retoriskt grepp för
att misskreditera reklamen. Med det kriteriet skulle mycket av dagens
reklam vara oacceptabel: inte vill vi väl att våra barn skall lära sig att det