Att sälja en dröm - Statens folkhälsoinstitut

68 att sälja en dröm
Ett annat problem är att tillgängligheten till spel har en inverkan på
omfattningen av spelberoende som inte på ett enkelt sätt kan översättas till
konsumtionen av spel. Ökad tillgänglighet till spel har enligt flera undersökningar
ett samband med ökat spelmissbruk (Griffiths & Wood, 2002;
Ladouceur et al., 1999; Welte et al., 2002; Welte et al., 2004; Volberg,
1994, 2004). När tillgången till en redan existerande spelform ökas –
genom till exempel fler ombud, nya försäljningskanaler, ökad social acceptans
eller lägre åldersgränser för spel – leder det till att personer som tidigare
inte spelat på denna typ av spel prövar på det (Moran, 1970; Raylu &
Oei, 2002:1011). Samma gäller givetvis när en ny typ av spel introduceras.
För en del av dessa personer är just den aktuella spelformen beroendeframkallande;
de har inte fastnat för andra spelformer men just denna spelform
har en för dem kritisk konfiguration av skicklighetsmoment, kort tid mellan
insats och utbetalning och andra komponenter som har betydelse för
utvecklandet av spelmissbruk. Enligt detta synsätt är således antalet olika
spelformer och tillgängligheten till dessa betydelsefull för omfattningen av
spelmissbruket. Omfattningen av spelandet hänger samman med antalet
spelformer – eftersom fler spelformer innebär att fler personer hittar ett
spel som passar för just dem – men har inte en proportionell påverkan på
antalet spelberoende.
Ett principiellt problem är att totalkonsumtionsmodellen är giltig för
alkohol eftersom den som dricker stora mängder alkohol med tiden blir
alkoholist. Däremot blir ingen spelmissbrukare av att förlora mycket pengar,
det är i stället den som redan är spelmissbrukare som förlorar mycket
pengar. Stora förluster och spelmissbruk kan i och för sig samverka i en ond
cirkel då en person jagar förluster, således spelar mer och mer i hopp om att
vinna tillbaka det som förlorats, men drivkraften i den cirkelgången är inte
förlusterna i sig utan det till synes irrationella sättet att hantera dem (Breen
& Zuckerman, 1999; Lesieur, 1984; Rugle, 2004).
Det finns således flera problem med att relatera omsättningen på spelmarknaden
till antalet spelmissbrukare och dessa är så svårhanterliga att
det inte verkar vara möjligt att skapa generella modeller för ett sådant samband.
I och med det är dock inte alla hypotetiska möjligheter uttömda att
genom mätningar av reklamvolym och antalet spelmissbrukare få en uppfattning
om spelreklamens effekter på spelmissbruket, det verkar finnas en
tredje väg att gå.