Att sälja en dröm - Statens folkhälsoinstitut

22 att sälja en dröm
1970-talet till slutet av 1990-talet har svenskens bruttoutgift för spel utgjort
mellan 2 och 3 procent av disponibel inkomst (Dagens Nyheter, 1999-01-
17). Från år 1992 och framåt har nettoutgiften för spel (således pengar förlorade
på spel), uttryckt i procent av disponibel inkomst, heller inte varierat
särskilt mycket: den ligger mellan 1,20 och 1,36 procent (Johansson, 2004;
Lotteriinspektionen, 2004; Rönnberg et al., 2000:26). Mellan 1998 och
2004 har nettoförlusten, beräknad på detta sätt, faktiskt minskat från cirka
1,35 till strax under 1,2 procent. Trots att det i massmedia ofta påstås att
svenskarna blir alltmer ”spelgalna”, verkar det således som om den
genomsnittlige svensken, under de senaste sex åren, inte har spelat bort en
större del än tidigare av de pengar som han eller hon har i plånboken. En
delförklaring till detta förhållande är att vinstandelen för vissa spel har
höjts och att spelandet också har förflyttats från spel med lägre vinstandel
till sådana med högre. En del av de senaste årens nedgång i procenttalen
beror också på att spel hos utländska bolag inte finns med i statistiken.
De omvälvande förändringarna på spelmarknaden – i form av utbredning
av spelandet, fler spelformer och ökad marknadsföring – har ackompanjerats
av moralisk omvärdering. Liksom i andra västländer har spel
under de senaste århundradena omdefinierats från att först ha betraktats
som en synd, sedan en last och ett irrationellt beteende, till att i dag ses som
en produkt på nöjes- och underhållningsmarknaden, som dock kan missbrukas
(Reith, 1999; Rose, 1988). Det moraliska stigma som tidigare brännmärkte
spelare är i dag så gott som borta. Ingen behöver längre skämmas
för att köpa en lott eller spela på tipset. En dag på travbanan marknadsförs
numera som en trevlig familjeutflykt. Den måttlige spelaren betraktas som
nöjeskonsument medan den som spelar överdrivet mycket är spelmissbrukare.
På 1980-talet beskrevs ”patologiskt spelande” som en impulskontrollsjukdom
i den normgivande amerikanska psykiatriska handboken
DSM-III (American Psychiatric Association, 1980) och blev därmed ett
allmänt vedertaget begrepp (Collins, 1996). De spelberoendes andel av
den vuxna befolkningen (mätt med DSM-IV-instrument) uppgår till cirka
0,5 procent (Rönnberg et al., 2000). Svenska Spels egna mätningar har
inte påvisat några större förändringar av spelberoendet fram till 2003
(Johansson, 2004).
Det senaste decenniet har debatten kring spel varit intensiv i Sverige.
Moraliskt färgad kritik riktas i dag inte mot spelarna utan i stället mot spel-