Att sälja en dröm - Statens folkhälsoinstitut

74 att sälja en dröm
Det största problemet med statistiken är emellertid att personer med
”spelproblem” (151 personer) hade ett nuvarande (senaste året) medelpoäng
på SOGS-R på 2,48, vilket indikerar att flertalet av dem vid intervjutillfället
egentligen inte hade spelproblem (gränsen för ”spelproblem” är 3
poäng, gränsen för ”trolig patologisk spelare” är 5 poäng). Fas II-studien
hade gett klarare besked om vad som kännetecknar personer med spelproblem
om den omfattat personer med nuvarande och allvarliga spelberoendeproblem.
Då hade det dock varit svårt att få ihop en undersökningsgrupp
med tillräcklig storlek för att medge statistiska analyser – de 151 personerna
härrör från en ursprunglig grupp på 7 139 individer – och undersökningen
hade nog inte kunnat genomföras.
Bland personerna med ”spelproblem” i Fas II-studien finns såväl grava
spelmissbrukare med insikt i sina problem som personer som för tillfället
endast har lindriga eller inga problem med sitt spelande. Eftersom det finns
en klar skillnad i utsagorna om i vilken grad spelreklamen påverkat, mellan
personer med ”spelproblem” och personer utan, är det rimligt att tro att
skillnaden beror på hur de som har grava problem har svarat på frågan om
spelreklam. Således kan man förmoda att personer med grava spelproblem
skulle uppge att de påverkas avsevärt mer av spelreklam än vad siffrorna
från Fas-II rapporten antyder. Antalet personer med grava problem i Fas IIstudien
är dock för litet för att dra rimligt säkra slutsatser om skillnader i
rapporterad reklampåverkan. Av de 151 personerna med ”spelproblem”
var det till exempel bara 14 som själva sade sig ha upplevt problem under
senaste året på grund av sina spelvanor och endast två personer hade sökt
hjälp för sådana problem (Jakob Jonsson, personlig kontakt).
Det finns emellertid en amerikansk studie där undersökningsgruppen
till övervägande del bestod av grava spelmissbrukare och där en intervjufråga
om spelreklam ställdes (Grant & Kim, 2001). Gruppen bestod av
131 patologiska spelare under behandling som hade valts ut för att delta i
två studier av medicinska behandlingsmetoder mot spelmissbruk. Alla
uppfyllde DSM-IV-kriterierna för patologiskt spelande, verifierat genom
klinisk intervju, samt hade minst 5 poäng på SOGS, genomsnittet var 14,1
poäng. De spelade i genomsnitt 16 timmar i veckan och hade under det
senaste året spelat bort i medeltal 45 procent av sin inkomst. En fjärdedel
hade begått brott för att kunna betala spelskulder.