Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

Andersson vara. Hon är ännu ingen driven debattör, men jämför sig
med Anders Borg som inte heller hade hunnit bli det när Moderaterna
var i opposition. Sådant får komma med tiden, mer än två år återstår
till nästa val.
–Det är väldigt roligt att jag nu kan kliva fram och själv uttrycka
åsikter i stället för att enbart skriva underlag åt andra. Men fortfarande
vill jag göra verkstad, alltså utforma en politik som kan vinna människors
förtroende och gehör, säger hon.
Riktigt vad som ska hända med skatterna är dock inte klart. Som
det nu ser ut kan förmögenhetsskatten återinföras, om S hittar en form
som fungerar. Jobbskatteavdraget får vara kvar, men troligen med en
avtrappning där personer med höga inkomster inte längre ska omfattas.
Rutavdraget behålls också, men kan snävas in till att gälla enbart
barnfamiljer och äldre.
Däremot ska nedsättningen av arbetsgivaravgifter för ungdomar upp
till 26 år tas bort – och samma gäller den sänkta restaurangmomsen:
– Detta kostar mycket och är inte effektivt. Pengarna bör användas
till riktade åtgärder som traineeplatser och utbildningssatsningar,
framhåller Magdalena Andersson.
Frågan är också hur mycket av den förra partiledningens politik som
ska omprövas. Något entydigt svar ger hon inte, även om en del av vad
som sades på Håkan Juholts tid inte längre gäller. Stödet för euroobligationer
är exempelvis lagt på hyllan.
Magdalena Andersson gör nu också klart att pensionsfrågan inte ska
drivas på Håkan Juholts sätt. Han hotade de borgerliga partierna med
att riva upp pensionsreformen om inte beloppen höjs:
– Vi har inget separat spår kring pensionerna, utan ser över dem
tillsammans med de andra partier som står bakom reformen. Om man
vill ha högre pensioner i framtiden får avgifterna höjas. Men det är
ingen enkel avvägning.
Viktigast som grundval för pensionerna är i stället att många arbetar
och har bra inkomster, betonar hon. Om betydligt fler kommer i jobb
skulle detta lösa många av dagens problem. Men för Magdalena
Andersson handlar det om större värden än enbart de ekonomiska:
– Full sysselsättning gäller människans frihet att ha en egen lön
som man kan leva på. Här ger hon den borgerliga regeringenunderkänt,
medan den däremot får godkänt för skötseln av de ofentliga
finanserna. Båda uppgifterna ser Magdalena Andersson som viktiga,
men det är om jobben hon vill ta strid:
– Jobbskatteavdraget räcker inte som svar på hur fler ska komma i
arbete eller hur man ska möta utanförskapet. Andelen sysselsatta är
lägre nu än när regeringen tillträdde hösten 2006. Antalet långtidsarbetslösa
har sedan dess gått från 28 000 till 68 000 och alltså mer än
fördubblats.
Detta misslyckande beror, enligt Magdalena Andersson, inte främst
på att Sverige – liksom övriga västvärlden – har gått igenom en djup
ekonomisk kris. I stället ser hon det som resultat av en ideologiskt
styrd politik där regeringen drog ner på utgifterna för arbetsmarknadsutbildning
och komvux när krisen var som värst.
– Verkligheten har hunnit i kapp. Den höga arbetslöshet som vi nu
ser är en klockren konsekvens av att regeringen hindrade människor
från att stå rustade med de kunskaper som behövs för nya jobb. I förlängningen
ligger att långtidsarbetslösheten stiger ytterligare och att
fler ungdomar går utan jobb, även när konjunkturen vänder uppåt.
Och hur ska dessa problem mötas Magdalena Andersson tror på att
sätta upp ett sysselsättningsmål, även om något sådant ännu inte finns
formulerat. För henne blir det till hjälp att prioritera bland alla förslag
och välja vad som efektivast leder till fler jobb. Men i huvudsak ger
hon ett mer övergripande svar:
– Det behövs hög kvalitet i de arbetsmarknadspolitiska insatserna,
välfungerande utbildningssystem, investeringar i infrastruktur och