Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

DN 20 maj 2012:
”Jag vet vad fattigdom kostar för den som
ska bli människa.”
“Varför misstror många Rädda Barnens rapporter om ökad barnfattigdom
Varför vägrar vi att se att det finns 248 000 fattiga
barn i Sverige 2012 Dessa barn får bära sina föräldrars misär på
sina axlar, skriver författaren Susanna Alakoski.”
“Det är Världsbokdagen. Befinner mig i Jönköping. Jag frågar hur stor
befolkningen är i den sluttande staden. Publiken synar varandra en
stund och kommer överens om siffran 120 000. Rädda Barnens rapport
om barnfattigdom vittnade om 248 000 fattiga barn i Sverige. Jag hör
mig själv säga att det är ungefär lika många ungar som befolkningen i
Jönköping x 2. När publiken suckar lägger jag till: plus barnens föräldrar.
Då blir det som befolkningen i Jönköping, Göteborg, Uppsala och
Östersund.
Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport skapade viss uppståndelse.
Politikerna fick eld i baken och medierna rapporterade, en
stund. Ska Rädda Barnens rapporter år efter år uppmärksammas för att
snabbt glömmas Ska fattigdomsfrågorna än en gång nonchaleras
Vad hindrar oss från att lösa problemen
Om du är fattig kommer du förmodligen inte att läsa mig, att läsa är
överflödigt för den som känner lätt och konstant hunger. (”Stjärnans
ögonblick” av Clarice Lispector, 1977)
Ibland ser jag på världen som en genomrutten plats, där tioåriga Hashi,
fattigflickan på bordellen i Bangladesh, göds med steroider för att bli
kurvig, för att kurviga och friska flickor är vad männen vill ha. ”’Min
bordellmamma tvingade mig att ta tabletterna. Hon slog mig och
slutade ge mig mat’, berättar Hashi.” (GP 30/3).
Ja, det är värre med fattigdomen i Bangladesh. Eller i Rumänien och
i Bulgarien. Men vi måste likväl göra ett försök att förstå innebörden i
Rädda Barnens svenska siffror.
Vad betyder fattigdom Hur är det att växa upp fattigt På vilket
sätt påverkas du som människa
”Poesin formulerar ofta det samhället ännu inte vet”, skriver Åsa
Beckman i Dagens Nyheter (13/2) och lyfter fram poeterna Johan
Jönson och Mattias Alkberg som skildrare av en vardag med lågavlönade
jobb och besök på socialförvaltningen.
”Både kritiker och läsare såg att det var en socialt kraftfull dikt, men
uppfattade inte fullt ut det vittnesmål den faktiskt bar på.”
I samma tidning (1/2) läser Malin Ullgren Eija Hetekivi Olssons
”Ingenbarnsland” som en modern statarroman och avslutar med
tanken, att boken gott kunde ”skapa en politisk debatt om fattigdomen
i dag”.
Aase Berg recenserar samma bok i Expressen (1/2): ”Det är förstås
fördomsfullt, och det finns många klichéer i den här boken, som till
exempel den barnfattigdom jag har svårt att få ihop logiskt. Var man
till exempel verkligen så fattig på två vuxenlöner vid den här tiden att
man, trots boende i hyresrätt och bara ett barn att försörja, måste leva
på svältgränsen”
Aase Berg är ett exempel på hur grund förståelsen av modern fattigdom
är. Att inte förstå hur två arbetande människor med ett barn kan
vara fattiga är detsamma som att inte förstå hur svårt det kan vara att
vara homosexuell. Trots att vi har lagar om både partnerskap och
adoption. Att begripa fattigdom innebär att förstå hur den skapas av ett