Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

skap och aldrig låta ögat fixera eller vila i en bestämd punkt,
mycket snart infinner sig en påtaglig stress som tvingar oss att
avskärma oss från synbilden.
Den pågående vindkraftsutbyggnaden är ett intrång i den svenska
landskapsbilden som till omfång och sin påverkan på naturvärden är
att jämföra med 1900-talets utbyggnad av Norrlandsälvarna. Vindkraftverk
har en avgörande visuell inverkan på landskapet och möter
nästan undantagslöst lokalt motstånd. Den oro och ångest som vindkraften
ger många människor och dess långsiktiga påverkan på hälsa
och välbefinnande måste tas på allvar.
Miljöminister Andreas Carlgren har tyvärr valt att möta denna växande
oro med maktspråk. Uttalanden som att ”lokala tillfälliga opinioner
ska inte få avgöra vindkraftsutbyggnadens framtid” eller att ”kommunerna
sätter käppar i hjulen” tyder på en bristande respekt både för den
enskilda människan och kommunernas nuvarande vetorätt i vindkraftsfrågor.
Den svenska allemansrätten har medfört att många människor engagerar
sig i våra gemensamma natur- och landskapsvärden. Den ”lokala
opinionen” som Carlgren tycks se ner på är de människor som valt att
bo på landet för landskapets och naturens skull. För de flesta är landskapet
själva grunden för det som sammanfattas inom begreppet natur
eller miljövård, landskapet som helhet är det rum där naturen möter
oss, den plats där vi får kontakt med och utvecklar vår naturkänsla.
Ofta framförs argument att vi i Sverige har en stor yta och få människor
varför det måste kunna gå att hitta platser för etablering som inte
skapar konflikter. Laga skiftet och torparsystemet har i stora delar av
södra och mellersta Sverige skapat en utspridd bebyggelse utan stora
obebyggda landskapsrum medan i Tyskland och England landsbygden
fortfarande domineras av stora privata landområden och en bebyggelse
koncentrerad till samhällen.
I landskap som till exempel Västergötland, Halland, på Öland och
Gotland finns sällan områden där vindkraften inte innebär
intrång i boendemiljöer. En fortsatt expansion bör föregås av en
mycket bredare och nationell diskussion om vilka områden som
är lämpliga och vilka som bör sparas i sin helhet. De sista tio åren
har präglats av en slags huggsexa där kommunerna kommer i
kläm mellan starka ekonomiska intressen och enskilda medborgares
försvar av sin hembygd.
Vindval är statens ”forskningsprogram för att ta reda på hur vindkraft
påverkar människor, natur och miljö” men styrs helt av politiska
direktiv att underlätta för vindkraften. Någon seriös forskning om
vindkraftens inverkan på människors hälsa och miljö existerar över
huvud taget inte.
Projektet ”Vindkraft i öppet landskap, skog, fjäll och hav – lokala
förutsättningar för acceptans” som löper mellan 2010 och 2012 skall
exempelvis ”identifiera förutsättningar och strategier som skapar
acceptans hos lokalbefolkningen för vindkraftsetableringar”. I glättiga
broschyrer illustrerade med fotografier av kvinnor och barn serveras
påståenden som ”vindkraftsetableringars negativa effekter på miljön
har hittills visat sig vara små och få jämfört med effekterna från andra
verksamheter”. Vindval är knappast att betrakta som ett forskningsprogram
utan snarare ett politiskt instrument för att kratta manegen för
vindkraften. Detta är djupt odemokratiskt och i konflikt med den
Europeiska landskapskonventionen som Sverige undertecknat men
ännu inte ratificerat.