Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

och plockar en blåsippa som hjulen missat, begår han brott.
Hans Åfeldt fick som sagt yrsel. Nu hoppas han att DN skall belysa
absurditeterna i detalj, för han blir inte trodd när han berättar. Inte
undra på. Lagkonstruktionen är så lömsk att det faktiskt är omöjligt för
en medborgare att fatta vad som gäller. Själv fick jag ta hjälp av en
erfaren miljödomare.
Vill någon byta ut ett fönster på en sjöbod kan saken hamna i miljödomstolen.
Som kan förbjuda de nya gluggarna. De kanske stör ”helhetsintrycket
av landskapsbilden”. Men vill någon hugga ned alla
träden vid samma strand, har domstolen ingen talan.
Gäller miljöbalken inte skogen Jo, det gör den. Varken turisten
eller den som äger marken får skräpa ned, köra sönder bäckar eller
förstöra något fridlyst. Då blir det miljöbrott, böter, kanske fängelse.
Men det finns ett undantag. I samma ögonblick som Skogsstyrelsen
mottagit ett brev från markägaren ”jag tänker avverka denna skog”
händer något egendomligt. Miljöbalken upphör att gälla för hans del.
Den gäller fortfarande alla andra – men inte den som hugger skog. För
honom gäller skogsvårdslagen. Och då blir, som vi skall se, nästan vad
som helst tillåtet.
Denna manöver är omöjlig för medborgaren att upptäcka. Dess enda
spår i lagboken är ett tomrum: att det i skogsvårdslagen inte står att
miljöhänsyn gäller också för skogsbruket. Tomrummets följder i landskapet
är desto synligare. I siffror: vart tredje kalhygge vore åtalbart
om de regler som gäller för Hans Åfeldt också gällde för Bergvik
Skog.
Vad är det för logik som gör skogsägarna till ett frälse ”Det finns
ingen logik”, säger Peggy Lerman, en gång miljödomare och författare
till ”Landskap i svensk rätt”. Värre än så, det finns inte heller
någon ursäkt eller ens förklaring. Visst är det stötande för rättskänslan.
Hon förstår att folk går i taket när de upptäcker hur det ligger till.
”Man måste ha mycket starka skäl för att göra ett avsteg från principen
om att alla är lika inför lagen. Men riksdagen har inte redovisat några
som helst motiv för varför skogsbruket skall vara undantaget från
miljöansvar.”
Peggy Lerman vill uppmuntra DN att gå till botten med skogslagarna.
Då blir det kanske en förändring. Hon tror inte att ens riksdagsmännen
är medvetna om vilket moras de ställt till med.
När nu miljölagen flytt fältet, varför kunde Hans Åfeldt inte heller
överklaga tillståndet till avverkning enligt skogsvårdslagen
”Skyddszoner med träd och buskar skall lämnas …”
Kanske därför att Skogsstyrelsen inte är som andra myndigheter.
Exempelvis har man sett till att bara ett tillstånd på 10 000 skall kunna
överklagas. Hur det gick till Låt mig ta trafiken som exempel.
Antag att vi avskaffar parkeringsskyltarna. I stället gäller allmän
regel: Fordon skall parkeras hänsynsfullt. Innan bilisten ger sig av
måste han dock sms:a trafikkontoret om sin avsikt. ”Hej, jag skall på
semester nästa vecka, tänker lämna bilen vid Centralen. Gul Volvo.
Reg nr ... Hej då.” Nu gäller det för trafikkontoret att före måndagen få
i väg ett brev med enskilt stoppförbud för denna kärra på just den
platsen. Hinner man inte eller ids man inte, går bilisten fri.
Jag raljerar inte. Det var en hög tjänsteman på Skogsstyrelsen som
drog den parallellen. Han verkade inte riktigt glad i lagen. Som alltså
säger (paragraf 14) att skogsägaren skall anmäla sina avverkningsplaner.
Om styrelsen inom sex veckor inte meddelar vad som gäller för
just den skogen (träden mot älven och samhället skall du spara, du må
icke köra sönder stigen, ge fan i jätteaspen) är skogsägaren fri att göra
som han vill. Ingen kan klandra honom efteråt.
Man kan uttrycka det rakare: lagen behöver följas endast då Skogsstyrelsen
på en direkt fråga ”gäller miljöhänsyn också mig och i så fall
hur” skriftligen och detaljerat intygar att så är fallet. Avsaknad av