Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

Skuggregeringens nästa uppgifter.
Välfärdssektor för individer och
sociala miljöer:
Utbildningsminister 7957
Socialminister 7951, 61
Barn- och äldreminister 7951
Socialförsäkringsminister 657
Jämställdhetsministeroch 7952-7956
Integrationsminister och 7958
Migrationsminister 7958
Kultur-och idrottsminister 70, 796-799
101, 102, 20, 73, 74,
75-77, 78, 791-793
7959, 80, 81, 92
Välfärdssektor för fysiska miljöer:
Miljöminister. För klimat o d. 71
Plan- och byggminister, Bostadsminister 71, 62, 643, 647, 69
Materiell välfärdsservice:
Arbetsmarknadsminister 658
Landsbygdsminister 63
Näringsminister 658, 62, 66-69
Energiminister 644
Handelsminister 653
IT-minister 654, 651
Infrastrukturminister (Transporter) 656
Samhällsekonomi, pengar:
Finansminister 657
Finansmarknadsminister 657
Skatteminister (ny) 657
Grunderna för välfärden: hälso- och sjukvård
och utbildning.
Kjell-Olov Feldt var finansminister i en socialdemokratisk regering
1989 och beskriver nu: regeringen hade en finanskris och utbildningsminster
Göran Persson genomförde en kommunalisering av skolan.
Ansvar och kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna medförde
bl a att lärarlönerna betalades av staten. Kommunaliseringen
innebar en decentralisering, att skolan skulle styras av staten genom
skollag och läroplaner o d och att kommunerna skulle ta hela ansvaret
för skolan inklusive lärarlönerna. Tanken var att kommunledningarna
kunde göra en bra skola eftersom de satt nära föräldrarna. Men kommunerna
hade ont om pengar och skar i skolkostnaderna, bl a tog de
bort annan personal än lärarna, som skulle sköta allt. Man hade en
ubildningsmetod där eleverna mer än förr skulle utbilda sig själva
med litet stöd av lärarna. Därtill kom olika lärplaner för olika elever
och friskolor.
F d generaldirektören Per Thullberg menar att skillnaderna i resultat
för olika elever ökat. Segregationen har ökat. Bättre med sammanhållna
klasser utan spridning av eleverna. Nu bör man fortbilda lärarna
och åstadkomma närmare förhållanden mellan dem och eleverna, som
inte bör sitta så ensamma som nu.
Skolorna har inte behöriga lärare och det kommer att ta flera år
innan man vet hur det är. Friskolorna är problematiska. Yrkesutbildningen
i gymnasiet fungerar inte, universitetens och högskolornas
utbildningar har brister, den digitala miljön är ur kontroll och så
vidare.