Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

Dalademokraten 7 maj 2012:
“Hollande ger hopp och Löfven gör intryck”
“Ja! Söndag kväll och jag ropar ut min spontana glädje framför
radion när jag redan klockan sju hör de första preliminära rapporterna
om det franska presidentvalet.
Det verkar som om Francois Hollande, socialistledaren, har vunnit
(och senare bekräftas det). Det är ett viktigt val av flera skäl. För det
första skulle det ha varit något av en moralisk och ideologisk katastrof
om högerledaren Sarkozy kommit undan med sin mycket obehagliga
flört med högerextrema väljare, en flört som tilltog i takt med hans
desperation växte.
En seger för Sarkozy hade legitimerat än mer av de högerextrema
och rasistiska tonfall som allt oftare hörs i Frankrike och i många
andra länder.
För det andra är Europa i dag nästan kompakt blått, med skiftningar i
brunt. Den franske socialistledarens seger kommer naturligtvis inte att
innebära att Frankrike över en natt löser de enorma problemen med
arbetslöshet och social otrygghet.
Men Hollande bryter mot den onda spiral som länge slungar all
europeisk politik mot allt större problem. Han talar hellre om expansion
än om åtstramningar och han är inte rädd för att säga att offentlig
sektor behöver fler anställda. Gröna investeringsplaner finns också där.
I ett brutalt marknadsliberalt, konservativt och högerextremt Europa
innebär det ett hopp; Hollande vågar tänka litet annorlunda.
Det grekiska valet, som också gick av stapeln under söndagen, vittnar
om den pågående europeiska tragedin.
Det grekiska folket har fått utstå våldsamma nedskärningar och många
har känt sig direkt kränkta av hur landet har behandlats. Arbetslösheten
är skyhög, framtidstron nära noll.
De etablerade partierna, de som styrt landet de senaste åren, tappade
som väntat stort i söndagens val.
Inhemsk korruption förklarar naturligtvis en del av Greklands
problem, men än mer förklaras av eurosystemet – en valuta för hela
EU-området leder ofelbart till spänningar och till slut till kriser,
särskilt när effekterna av finanskrisen briserade.
Och den här gången har framförallt Grekland fått betala ett högt
pris för den europeiska valutakrisen.
Ett hopp i eländet är att vänstern i Grekland går kraftigt framåt. Men
frågan är om det uppväger det faktum att ett högerextremt, närapå
nazistiskt parti, också nådde framgångar. Men så ser Europa ut just nu:
Missnöjet pulserar överallt.
Det enda man kan hoppas är att ilskan och missnöjet hanteras rationellt.
Och det rationella nu är naturligtvis att skifta fokus från åtstramningar
till expansion, från avregleringar till offentliga investeringar
och från ökande klassklyftor till fördelningspolitik.
Svensk politisk debatt kan framstå som närapå en idyll i jämförelse
med den i Grekland eller Frankrike. Svenska folket hade den goda
smaken att hålla landet utanför euron, vilket har förskonat Sverige från
en rad problem. Men även Sverige har massarbetslöshet – och samtidigt
en regering som förefaller nöjd med det mesta.
När de åtta partiledarna i går drabbade samman i en debatt i SvT
blev det på många sätt jobben som stod i centrum.
Det var den fråga som inledde debatten och jag tycker inte det råder
någon tvekan om att Stefan Löfven var den som gjorde störst intryck.