Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

föräldrarnas. Britta måste ansöka om dispens från strandskyddet som
gäller 100 meter från vatten. Men hennes tomt är bara 50 meter bred.
Arjeplogs kommun tycker att hon får bygga. Men staten, det vill säga
länsstyrelsen, säger nej. Stugan skulle inkräkta på naturen och hindra
friluftslivet. En vandrare kunde bli störd i sin naturupplevelse, förstår
man, om det vid denna strand, tio mil lång, stod elva stugor i stället för
tio. Länsstyrelsen inskärper särskilt att ”önskan om att bosätta sig nära
resten av sin familj” aldrig får åberopas som skäl för dispens.
Den störde vandraren, vars välmående befinns väga tyngre än Britta
Åbergs, är dessvärre hypotetisk. Sannolikheten för att en stockholmare
skulle söka frid vid denna strand är noll. Man åker inte åttio mil för att
avnjuta ett kalhygge.
Har jag verkligen glömt den detaljen Jo, häromåret högg markägaren
ned all skog ned till vatten, så Brittas tomt gränsar numera till
kalhygge. Vem godkände avverkningen Det var samma stat som nu
vägrar henne en stuga på tomten, med hänvisning till dess omistliga
värde för natur och friluftsliv.
Britta Åberg är långt ifrån ensam om sitt öde. Av tio bygglov vid
vatten som kommunen i Arjeplog beviljar blir sju upprivna av statsmakten
för naturens och friluftslivets skull. Och råkar myndigheten
någon gång visa förståelse för en sådan som Britta, utlöser det katastroflarm
hos de organiserade naturvännerna.
I augusti förra året JO-anmälde de landshövdingen Per-Ola Eriksson.
Naturskyddsföreningen (SNF) menar att han är ett hot mot allemansrätten,
flyttfåglarna, paddlarna, sällsynta organismer, skridskoåkarna
samt en mängd andra arter som föreningen är beredd att räkna upp vid
behov. ”Listan kan göras lång”, står det.
Eriksson hade nämligen funnit att hans tjänstemän varit väl nitiska.
Så han upphävde byggförbudet för en handfull fritidsbyggen. De låg så
förtvivlat ensligt att de omöjligen kunde störa någon. Naturskyddarna
inskärper att ensligheten aldrig får åberopas som dispensskäl. Det skall
i princip vara 100 meter från strand i hela landet. Och man ber JO
notera att Eriksson haft uppsåt att sabotera naturskyddet: ”Ibland
måste man tänka med huvudet och inte bara rida på paragrafer”, lär
han ha sagt i en intervju.
I ett program i P 1 antydde därefter SNF:s ordförande Mikael Karlsson
att kommunerna nog saknar kompetens att bedöma de många
hoten mot friluftslivet. Ett hus vid stranden kan upplevas som ett hinder
av den som går där med sin hund, förklarade han i debatten med
Arjeplogs kommunalråd Britta Flinkfeldt Jansson.
Det var en replik som man sent lär glömma i Arjeplog, där det går
fjorton sjöar på en hund. Kommunen hyser 8 727 sjöar, 4 684 öar,
3140 människor och 588 hundar, på en yta som motsvarar halvtannat
Skåne. Strandsträckan, 1 500 mil, räcker till Peking och tillbaka. Om
samtliga arjeplogare, inklusive spädbarnen, bosatte sig vid vattnet
skulle det fortfarande kännas ödsligt. En halv mil mellan husen.
Kommunalrådet Flinkfeldt Jansson var inte ensam om att bli förnärmad.
”Vi har tjugoen mil till närmaste konsertlokal”, säger hon,
”tjugotre till BB. Telia river ned det fasta nätet, somliga får svårt att
ringa. Varför tror du att vi ändå väljer att bo här Det är för naturens
skull. Och då får vi höra från stockholmare att vi är så enfaldig att om
vi fick bestämma själv skulle vi förstöra den naturen.”
Britta Flinkfeldt Jansson vädrar något kolonialt i naturskyddarnas
attityd. Bestämmelsen om strandskydd passar för Vaxholm, men i
Arjeplog blir det recept för avfolkning. ”Det enda vi kan konkurrera
med är den fantastiska miljön. Det är horribelt om vi inte ens får bygga
med utsikt över vattnet.”
Så för vems skull tror hon att SNF värnar hennes stränder ”Låt mig
svara med en parallell. För några år sen uppstod en idé om ’tysta