Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

Forskning trots avveckling
En relevant fråga att ställa sig är varför vi ska forska på kärnkraft när
den är tänkt att avvecklas på längre sikt. Ett svar är att vi måste kunna
hantera avfallet långt in i framtiden. Ett annat skäl är det ökade energibehovet
samtidigt som klimatfrågan kräver lägre koldioxidutsläpp. För
att kunna fatta rationella beslut inom energiområdet i stort krävs god
kunskap också om kärnkraft. Det finns också möjlighet att utveckla
kärnkraften på en rad olika sätt. Det kan göra att bränslet räcker betydligt
längre, eller att risken för missbruk och kärnvapenspridning
minskar, men kanske också medför nya problem och risker.
Finansiering av Kärnkraftsforskning
I likhet med mycket annan tillämpad forskning (främst inom
naturvetenskap, teknik och medicin) finansieras kärnkraftsforskning
i hög utsträckning av verksamheter inom industrin, med
direkta intressen i forskningen.
Ett viktigt villkor i avtalen mellan universiteten och kärnkraftsindustrin
är att forskarnas akademiska frihet garanteras. Det innebär i praktiken
att när industrins forskningsbidrag passerar universitetsporten har
industrin formellt ingen kontroll över hur dessa medel används inom
ramen för avtalen.
Under nästan 20 år var det förbjudet att forska om ny kärnkraft i
Sverige genom den så kallade "tankeförbudsparagrafen". Den innebar
att det både blev olagligt att uppföra en kärnreaktor och att planera
uppförandet av en.
Förbudet att forska reglerades i en lag om kärnteknisk verksamhet.
Som en följd av lagen kunde inte heller forskning bedrivas i syfte att
starta en ny kärnkraftsreaktor (däremot var annan kärnkraftsforskning
tillåten). Beslutet kom i efterdyningarna av kärnkraftskatastrofen i
Tjernobyl 1986 och paragrafen avskaffades först efter ett riksdagsbeslut
2006 . Den hade fått större inflytande än vad som från början var
tänkt, men sedan 2006 kan kärnenergiforskningen sägas ha fått en
renässans.
Tillsammans med dåvarande Statens Kärnkraftsinspektion (SKI),
Chalmers, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och Uppsala universitet
bildade industrin år 2002 det som kallas för Svenskt Kärnteknisk
Centrum (SKC). Den satsningen kom att bidra till återuppbyggnaden
av dagens forskningskompetens inom kärnteknik, samt även akademisk
utbildning för yrkesverksamhet inom kärnkraftsindustrin.
Exempel på aktörer med stöd till forskning om kärnkraft
Strålsäkerhetsmyndigheten hade en forskningsbudget för 2010 på 96
miljoner kronor. Myndigheten finansierar forskningsuppdrag inom
både grundläggande och tillämpad forskning. Det är främst externa
uppdragstagare som konsultföretag, universitet och högskolor som
genomför forskningsuppdragen åt myndigheten. En del av uppdragen
går till utländska forskningsinstitut och konsultföretag. Endast en liten
del av forskningsuppdragen sker inom myndigheten. En orsak till detta
är att det finns en begränsad tillgång på forskare i Sverige, särskilt
sådana som står oberoende från industrin.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap — MSB - hanterar
forskning som spänner över fyra områden: Säkerhet vid kärnkraftverken;
Avfall, transport och fysiskt skydd; Strålskydd samt Ickespridning.
Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott har till syfte att få fram
och värdera kunskap om aktuella energifrågor med tonvikt på vetenskapliga
och tekniska aspekter. Kunskap hämtas såväl från den akade-