Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

Hur motverka spridning av klyvbart material
Kärnvapentester genomförs på flera håll i världen. Två sätt att motverka
spridning av klyvbart material kan vara (a) inrättandet av multinationella
upparbetningsanläggningar vilka kan minska intresset för
länder att utveckla egen kapacitet eller (b) karteller som innebär att
endast vissa länder får producera kärnkraft, men ska försörja alla.
Andra sätt kan vara att införa kraftiga böter och större satsningar på
provstopp. Frågan är kontroversiell.
Utöver missbruk av klyvbart material i form av kärnvapenhot, finns
också potentiella risker med terrorattacker riktade mot kärnkraftanläggningar,
liksom rena olyckor som ett störtande flyplan i ett kärnkraftverk.
Den typen av risker är betydligt svårare att skydda sig emot.
Plutoniums påverkan på hälsan
Plutonium är en så kallad transuran, ett ytterst giftligt radioaktivt
grundämne som bland annat framställs i kärnreaktorer. Det är en
silvervit metall, som om den samlas i benmärgen är extremt cancerframkallande.
Dock skadar plutonium människor endast om det
kommer in i kroppen. Farligast är det om stoft kommer in i lungorna
via inandning. Cancertumörer till följd av plutonium i kroppen har
man inte kunnat påvisa hos människor. Eftersom det fanns en medvetenhet
om riskerna med plutonium redan på 1940-talet när ämnet
började hanteras, har överexponeringar undvikits för dem som arbetat
med plutonium.
Säkerhet på svenska kärnkraftverk
Till säkerhetsarbetet vid svenska kärnkraftverk hör att förebygga
driftstörningar, motverka att driftstörningar utvecklas till haverier samt
att lindra konsekvenserna vid ett eventuellt haveri. Både tekniska och
mänskliga faktorer kan medverka till att saker och ting går fel ibland.
För att motverka konsekvenserna av detta har kärnkraftverket flera
parallella säkerhetssystem. Radioaktiva ämnen får inte komma ut på
ett okontrollerat sätt. Reaktorinneslutningen ska hållas intakt också vid
ett stort haveri. De villkor som reglerar verksamheten vid de svenska
kärnkraftverken sätts upp av Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM. De
genomför också regelbundna inspektioner och anger normer och
gränsvärden för stråldoser och utsläpp av radioaktivitet. Myndigheten
ger också ut föreskrifter om hur arbete med joniserande och icke-joniserande
strålning ska skötas.
Fem försvarsnivåer
Kärnkraftverkens säkerhetsarbete för att förhindra tekniska fel, mänskliga
fel, okontrollerbara yttre händelser som brand, jordbävningar,
blixtnedslag, sabotage med mera, omfattar fem säkerhetsnivåer. De
fungerar utifrån samma princip som barriärerna; om en nivå sviktar så
upprätthålls säkerheten av en annan.
Av de fem nivåerna är den första förebyggande och omfattar bland
annat personalutbildning, kontrollåtgärder och säkerhetsanalyser. Den
andra nivån handlar om kontroll över driftstörningar. Tredje nivån
omfattar kontroll över haverier, till exempel att kärnbränslet inte blir
överhettat. Nivå fyra innebär konsekvenslindring i form av kontroll
och begränsning av effekter vid svåra haverier. Den femte och sista
nivån avser lindring av konsekvenser vid utsläpp av radioaktiva ämnen
till omgivningen. Exempel på detta kan vara att larma och skydda
befolkningen.
Svenska reaktorer är byggda så att en eventuell olycka ska få ett långsamt
förlopp. Personalen har enligt den så kallade "30-minutersregeln"
en halvtimme på sig innan de behöver ingripa. Sådana ingrepp
övas regelbundet i simulatorer på ungefär samma sätt som piloter övar.