Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

komplext nät av social-, bostads-, sjukvårds-, skol- och arbetsmarknadspolitik.
Fattigdom handlar om finans- och miljöpolitik, om konstitution,
EU, skatte- och kulturpolitik. Det vill säga de allra flesta politiska
områden som hanteras av riksdagen.
Det kan vara så enkelt som att du är deltidsanställd med låg lön
och kanske råkar ut för en cykelstöld samtidigt som du råkar bli sjuk.
Detta krockar med skolutflyktsutgifter och en borttappad jacka eller ett
busskort. Dina pengar räcker helt enkelt inte, hur du än vänder och
vrider på dem. Och du har inga besparingar, inget socialt skyddsnät,
som hjälper dig. Din sambo kanske är arbetslös sedan något år, ni har
länge levt på små medel. Ni har kanske lånat pengar tillfälligt, haft
svårt att betala tillbaka.
Resan utför går plötsligt så mycket fortare än du tror, och du kommer
inte i kapp eftersom du kanske råkar ut för en rotfyllning. Kanske
behöver ett av dina två barn glasögon, kanske dör en släkting och
kanske måste du lägga ut utgifter på en resa som du inte planerat.
Kanske har du börjat ditt liv fattigt, kanske har du aldrig någonsin haft
en krona över att handla för, eller spara Kanske har du aldrig pengar
att handla på rean för, kanske har du tvingats köpa teven, soffan, mobilen
dyrt på avbetalning Kanske har du levt på socialbidrag en längre
tid eftersom livet varit svårt och falluckorna många
Varför misstror så många Rädda Barnens kunskap Varför har en
del så svårt att tro de litterära rösterna som beskriver modern fattigdom
Varför tas inte social forskning på lika stort allvar som annan
vetenskap
Många är de författare som tar sig an bilden av den moderna fattigdomen.
Kristian Lundberg beskrev den självlysande i romanen
”Yarden”, om hur han arbetar som timanställd på ett bemanningsbolag
i Malmö hamn, en sorts livegenskap som påminde oss om Statar-
Sverige. ”Jag slipas ner; fogas samman. Jag vet när jag skall tiga, förstår
när jag ska tala.” Allt sedan ”Yarden” har Lundberg återkommit
till sina erfarenheter av fattigdom, nu senast i Helsingborgs Dagblad
(12/4):
”Ett barn som tidigt ställs på undantag, som levde han på stand by, i
väntan på någonting annat. Jag vet hur det formar en människa. Man
blir ett märkligt barn, fyllt med vuxna tankar om brist, tillhörighet,
avsaknad. Man blir också oerhört lätt ett barn fyllt av vrede.”
Precis som Lundberg vet jag något om vad fattigdom gör med
människor. Jag vet något om vad fattigdom kostar för den varelse
som skall bli en människa. Precis som Stig Dagerman, Moa Martinson
visste, som Elsie Johansson, Alexandra Pascalidou och nu senast
Zlatan vet. Som Johan Jönson vet:
och fattigdomen.
som verkar oavbrutet. dygnet om.
i vaka. dvala. sömn. i tystnad.
som andning.
som förhindrad andning.
Min barndom var fattig. Minns hur det fattades. Pengar, kläder,
omsorg. Bristens närvaro vid frukostbordet. Hur jag saknade skor,
saknade gympakläder, pengar till tivoli, cirkus. Till skolresan, till
födelsedagskalaset. Hur kronofogden tog teven (han väntade till efter
julafton), hur han återkom och tog dammsugaren. En enda gång gick
jag på bio under min uppväxt. Hemma hos oss hade vi inte tandkräm.
Så klart fick jag stora hål i tänderna. Vi sov i lakan från Lions, möblerna
var trasiga. Jag kände mig ful och försökte sy egna kläder på syslöjden.
Ingen bil, ingen cykel, aldrig semester. Minns timmarna på den
ensliga gården, längtan efter en matsäck vid en heldag på stranden.
Magen som ibland skrek av hunger.
Mina erfarenheter handlar om samma skit som sociala forskare,