Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

Fördjupning om plutonium
Plutonium är ett radioaktivt grundämne som är tyngre än uran och i
huvudsak bildas på konstgjord väg i kärnreaktorer genom att neutroner
fångas in i kärnbränslet uran-238. Rent plutonium är ett metalliskt
ämne som används i kärnbränsle, kärnladdningar och i batterier för
särskilda ändamål. Plutonium kan också användas som ingrediens i
kärnvapen. Det plutonium som finns i batterier utgörs i huvudsak av
plutonium-238, en stark alfastrålare och därmed en långlivad värmekälla.
Sådana batterier har använts som energikälla i satelliter, för att
driva instrument på månen, i fyrar och andra typer av apparater på
isolerade platser, men även i så kallade "pace-makers".
I metallisk form reagerar plutonium med luft och bildar oxider. Den
reaktionen sker spontant vid rumstemperatur och därför måste all
hantering med plutoniummetall ske i slutna utrymmen med syrefri
atmosfär.
Metallen ser ut som silver men avmattas och gulnar vid oxidering. Ett
stycke plutonium kan kännas varmt på grund av den radioaktiva
alfastrålningen. Större stycken plutonium kan avge tillräckligt med
energi för att koka vatten.
Små mängder plutonium finns i naturen, och de bildas genom att fria
neutroner infångas av uran på samma sätt som i en kärnreaktor. I
naturen finns också spår av plutonium-244 (med en halveringstid på
82,6 miljoner år) som bildades när jordens alla övriga grundämnen
bildades men framförallt i de naturliga kärnreaktorerna som till exempel
den i Oklo i Gabon, Centralafrika.
Plutonium blir kärnbränsle
En del av det plutonium som bildas förbränns (genom kärnklyvning)
medan bränslet sitter kvar i reaktorn och bidrar till energiproduktionen.
I en modern lättvattenreaktor med anrikat uranbränsle kommer i
genomsnitt cirka en tredjedel av energiuttaget från kärnklyvningar av
plutonium. Utbränt lättvattenreaktorbränsle innehåller knappt tio kilo
plutonium per ton uran. Det plutonium som finns kvar kan återvinnas
genom upparbetning och återanvändas i reaktorer som så kallat MOXbränsle,
(MOX = Mixed Oxide Fuel) som är en blandning av plutonium
och uranoxider.
Är kärnkraft säkert
Det finns flera säkerhetsrisker att hantera när det gäller kärnkraft
— driftstörningar, avfallshantering, missbruk av klyvbart
material till kärnvapenframställning och terroristangrepp.
En stor risk är strålningen från det radioaktiva, använda bränslet. Vid
höga doser är strålningen dödlig, eller så orsakar den cancer och ärftliga
skador. Vid låga doser är kunskapsläget för närvarande oklart
beträffande strålningens hälsorisker. Under alla omständigheter är
säkerhetskraven extremt höga vid all hantering av använt kärnbränsle.
Vår största kärnkraftsolycka ägde rum 1986 i Tjernobyl i Ukraina då
en reaktor havererade. Ett trettiotal människor dog direkt i samband
med räddningsarbetet, många fler skadades och radioaktiva utsläpp
spreds över hela Europa.
Många decenniers erfarenhet av drift och driftstörningar, har lett till