Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

DN 31 januari 2012:
“Steven Pinker: ”The better angels of our
nature””
“800 sidor om människan och våldet. Steven Pinker satsar allt och
förklarar varför världen har blivit bättre.”
“Äntligen ett glädjebudskap: världen har blivit allt mindre våldsam!
Vi lever faktiskt i den mest fredliga tiden i homo sapiens historia. Vare
sig man ser det på kort eller lång sikt, decennier eller millennier, är
tendensen tydlig. Därtill statistiskt säkerställd. Jag säger bara: minns
An Lushan-upproret. Och återkommer till det.
Detta glädjens budskap kan vara svårsmält i en global medial tidsålder
som ständigt rapporterar om svält och krig, katastrofer och
trafficking, blodiga yxmord och barn som dödar barn. Det framstår,
snällt sagt, som en smula naivt. Likväl hävdar Steven Pinker just det.
Men han är ingen bortkollrad nyfrälst Jesusscientolog utan en av
USA:s främsta tänkande forskare.
Pinker vet att slutsatsen är både kontraintuitiv och kontroversiell. Så
han framlägger därför 800 digra sidor bevis i nya boken ”The better
angels of our nature. Why violence has declined” som renderat
huvudsakligen positiva recensioner i USA, men också attackerats,
främst av fackhistoriker.
Den 57-årige Steven Pinker är född i Kanada men psykologiprofessor
vid Harvard sedan evigheter. En världsledande språkforskare – vad
Pinker inte vet om verb, är inte värt att veta – med fäbless för evolutionär
psykologi och medvetandeforskning. Han har tidigare publicerat
fem populärvetenskapliga böcker om allt från hur vår språkinstinkt
fungerar till byggklossarna i medvetandets trollerilåda. Han är också
en flitig, gärna frän debattör; hans sågning av Malcolm Gladwells
”Vad hunden såg och andra äventyr” i New York Times är redan smått
legendarisk.
I nya boken går han långt utanför sin egen specialkompetens. ”The
better angels of our nature” är historia, kriminologi, tortyrhistoria,
ekonomi, filosofi, psykologi, sociologi, idéhistoria. Och mycket statistik,
ett ämne som Pinker på goda, vetenskapliga grunder – läs Daniel
Kahneman nya, intressanta bok, ”Thinking, fast and slow” – vet att
alla människor, även forskare, gärna drar förbluffande felaktiga slutsatser
av.
Alla vet ju att 1900-talet är historiens blodigaste sekel. Ja, räknat i
absoluta tal, antalet döda. Men en jämförande historisk studie måste
räkna procentuellt, allt annat är orimligt med tanke på befolkningsutvecklingen.
Då framstår forna våldsamheter i väsentligen dystrare ljus.
Historiens krigiska lågvattenmärke var varken första eller andra
världskriget utan, just det, An Lushan-upproret. I Kina på 700-talet då
runt 36 miljoner människor dog vilket översatt till 1900-talets befolkning
motsvarar ofattbara 429 miljoner döda. Tvåa på denna bistra lista
hamnar mongolernas bärsärkagång på 1200-talet då 40 miljoner
människor massakrerades, vilket Pinker 1900-talsöversätter till 278
miljoner.
Jämför man i stället dödligheten med nivåerna bland jägar- och samlarsamhällen
– vissa med en krigisk dödlighet på trettio procent –
summeras översättning av de två världskrigen till 2 miljarder (!) döda.
Pinker utnyttjar också, flitigt, jämförande mordstatistik, där den säkraste
statistiken hämtas från 1200-talets England och framåt. Trenden