Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

utveckling av allt säkrare kärnkraftverk. Så kallade dubbla inneslutningar
är idag norm, liksom skydd mot härdsmältor.
Olika typer av händelser
Efter en topp på 1980-talet har antalet civila kärnkraftsincidenter på
grund av driftstörningar sjunkit drastiskt och under 2000-talet har
ingen olycka rapporterats. När det gäller kärnkraftshändelser används
den s k INES-skalan :
Olyckor:
7: Stor olycka, (Tjernobyl 1986)
6: Allvarlig olycka
5: Olycka med risk för omgivningen (Three Mile island 1979)
4: Olycka utan risk för omgivningen (Tokaimura Japan 1999)
Incidenter:
3: Allvarlig incident (Sellafield Storbritannien 2005)
2: Incident (Forsmark 2005)
1: Avvikelse
I skrivande stund har kärnkraftshändelserna i Japan mars 2011 ännu
inte klassats enligt INES-skalan.
Kan Tjernobylkatastrofen inträffa i Sverige
Nej, Sverige kan inte drabbas av en katastrof av det slag som inträffade
i Tjernobyl. Det finns stora skillnader i konstruktionen mellan de
svenska reaktorerna och Tjernobylreaktorn. Till exempel så fanns
reaktorn i Tjernobyl i en vanlig industribyggnad. Svenska och andra
västerländska reaktorer är dessutom omgivna av en gastät inneslutning
som ska förhindra att radioaktivt material sprids i omgivningen.
Svenska kärnkraftverk har aldrig drabbats av någon allvarlig olycka
med radioaktiva utsläpp som följd. Att olyckan i Tjernobyl blev så
omfattande och allvarlig berodde på flera faktorer: Bristande säkerhetskultur
gjorde att operatörerna agerade fel, flera nödsystem var
urkopplade och anläggningen hade en svag konstruktion.
Kärnvapen och terrorattacker som potentiella risker
Vad gäller risken för att material (plutonium 239) ska plockas ut ur tillverkningskedjan
i kärnkraftprocessen och användas till kärnvapen så
existerar en risk, men den kan betraktas som relativt liten. En viktig
del av kärnkraftanvändningen handlar ändå om att säkerställa att allt
klyvbart material är redovisat och finns på angiven plats i syfte att förhindra
kärnvapenspridning. För att åstadkomma det används kärnämneskontroll
som bygger på dels juridik och diplomati och dels på tekniska
metoder. Exempel på de förra är det så kallade Icke-spridningsavtalet
och på de senare; inspektioner och övervakning. De tekniska
metoderna förfinas ständigt genom den forskning som bedrivs.
De civila kärnkraftverken står under IAEA:s kontroll. Det är en omfattande
kärnämneskontroll som sker dygnet runt, året om och som alla
kärnkraftproducenter världen över har underkastat sig att följa.
Att framställa kärnvapen ur det plutonium som finns i civilt kärnavfall
är tekniskt mycket svårt eftersom det innehåller väldigt små rester av
plutonium. Plutonium 239 är den enda isotop det går att bygga kärnvapen
av, så ur plutoniumresterna måste Plutonium 239 separeras från
Plutonium 240+241+242, som också finns i kärnavfallsresten och
denna separering är en mycket komplicerad process.
De fem klassiska kärnvapenmakterna, USA, Ryssland (tidigare
Sovjetunionen), Kina, Storbritannien och Frankrike skaffade sig dessa
möjligheter innan dagens allomfattande kärnämneskontroll infördes.
Dessa länder har särskilda reaktorer som inte lämpar sig för energiproduktion,
för att framställa sitt kärnvapenplutonium.