Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

Han gjorde det knappast i kraft av sina konkreta förslag utan genom
den känsla han antagligen inger väljarna: Han kommer från ett annat
håll än de andra politikerna, från facket, från arbetslivet, till och med
från möten med företagen. Det är hans styrka. Han utnyttjade den väl i
gårdagens debatt.
Trots det är det påfallande hur försiktig och på många sätt nästan feg
den svenska politiska debatten just nu är.
Socialdemokratin är livrädd för att säga något som rubbar den
borgerliga dagordningen på allvar, vilket de franska socialisterna
faktiskt vågar.
Hollande ger hopp – Löfven gör intryck.
Men i längden räcker det inte med att göra intryck – det krävs också
avtryck i den politiska debatten.
Europa skulle nu behöva en våg av politiker som vågar fokusera på
fördelningspolitik och offentliga investeringar.
Göran Greider
goran.greider@daladem.se
DN 10 maj 2012. Insändare:
Ska de äldre behöva nöja sig med smulor
Inkomstklyftorna i Sverige har ökat under de senaste tjugo åren,
meddelar SVT den 7 maj. Den mest välavlönade tiondedelen av
befolkningen har sedan 1991 ökat sina inkomster med i snitt 76 procent,
medan ökningen för de lägst avlönade är 7 procent.
Skillnaden har accelererat under alliansens tid vid makten. Det ser
ut som vid ett fågelbord under vintern. De mest framfusiga tar det
mesta, de andra stackarna skuffas undan och får sitta nere på marken,
där de får nöja sig med de smulor som råkar trilla ner.
Fyra gånger sedan 2006 har alliansen ökat skillnaderna i skatteuttag
mellan dem som lever på lön och dem som lever på uppskjuten
lön. Enligt regeringens ynkliga försök till språkmanipulation kallas
denna flagranta orättvisa jobbskatteavdrag, ett förut okänt ord, skapat
av Per Schlingmann och avsett att dölja den tydliga ekonomiska
diskrimineringen av den äldre delen av svenska folket. Detta torde
vara ett klart avsteg från andan i deklarationen om de mänskliga
rättigheterna.
Vid partiledardebatten i tv nyligen försökte sig Fredrik Reinfeldt
på ett liknande enkelt bondfångartrick, när han hävdade att de med de
lägsta inkomsterna fått störst löneökningar - procentuellt sett. Var och
en inser ju, att en procent av 100 är ett, av 500 är fem. Hur många
kronor mer i lön fick en storbanksdirektör respektive en undersköterska
Statsministern tror väl inte att folk är så dumma att de inte
genomskådar den här undanmanövern
Åter till jämförelsen med fågelbordet. En klok och rättvis politik
skulle naturligtvis sträva efter en skatteskala, som resulterar i en helt
annan inkomstfördelning än den ovan beskrivna. De som behöver
politikens hjälp är inte de feta fåglarna där uppe utan de magra där
nere. Vad ska vi annars ha politiken till Har Reinfeldt och kompani
glömt, att antalet pensionärer närmar sig två miljoner -och att alla har
rösträtt år 2014 Carl-Axel Backman