Sven Wimnell 16 maj 2012: Politik i maj 2012 och ... - Wimnells

DN 8 maj 2012:
“Tala om kärnkraften”
“När Stefan Löfven får frågor om kärnkraft och regeringssamarbete
svarar han dunkelt. Men om Reinfeldt är beredd att lyssna finns en
unik möjlighet till en block-överskridande överenskommelse om
energipolitiken.
Stefan Löfven uppträdde lite tafatt i söndagskvällens tv-debatt i
Agenda. Medan de andra partiledarna smattrade fram sina väl inövade
Att döma av den tittarenkät som efteråt gjordes av Demoskop (Expressen
7/5) gick Löfvens stil hem. Väljarna rankade hans insats högst
av alla.
Att Löfven var lite ovan vid rollen gjorde möjligen att tittare uppfattade
honom som mer äkta än hans mer avslipat professionella
motdebattörer. Men Löfven är ingen amatör. Tvärtom. Han stod för
kvällens två politiskt mest intressanta och potentiellt betydelsefulla
markeringar. Och han var, vilket politiker ofta kritiseras för att vara:
medvetet dunkel.
I den del av debatten som handlade om energipolitik vägrade han att
ge ett rakt svar på om han kunde tänka sig att det byggs nya kärnkraftsreaktorer.
I stället kom han gång på gång tillbaka till procedurfrågan
om att samtal bör inledas med en gemensam genomgång av
vilket energibehov landet har.
När regeringsfrågan kom på tal undvek Löfven att svara på om han
kunde regera tillsammans med Vänsterpartiet. I stället konstaterade
han att den nuvarande regeringen saknar egen majoritet och tillade lite
kryptiskt: ”Det finns många sätt att forma en minoritetsregering.”
Men det dunkelt sagda är inte alltid det dunkelt tänkta. Inom politiken
är det ett både orealistiskt och orimligt krav att det ständigt ska
levereras raka ”ja” eller ”nej” på frågor om komplexa problem.
Statsmannaskap vilar stundom på dunkla formuleringar. Inte för att
det är någon dygd att vilseleda väljarna utan för att omtänkande och
politisk nyorientering är smärtsamma och riskfyllda processer.
De borgerliga partiledarna gjorde vad de kunde för att utmåla
Löfven som falsk och hycklande. Folkpartiledaren Jan Björklund
hyllade i ena andetaget Metallordförande Löfven för hans klarspråk
om kärnkraften, för att i nästa döma ut S-ordförande Löfvens hållning
i samma fråga som obegriplig.
Statsminister Reinfeldt var som en igel när han gång på gång pressade
Löfven: Ja eller nej till nya reaktorer
Reinfeldt tog också till knepet att medvetet vantolka sin motståndare:
”Grundproblemet är att ni hänvisar till ert gemensamma beslut att
fortsätta med förtida avveckling av kärnkraften.”
Den analysen var helt korrekt för tre år sedan. Då stod en borgerlig
allians mot en rödgrön. Socialdemokraterna kunde i det läget inte
ensamma göra upp med de borgerliga om energipolitiken utan att det
egna regeringsalternativet torpederats.
En överenskommelse som öppnade för byggande av nya reaktorer
hade inte kunnat få Miljöpartiets och Vänsterpartiets stöd. Därmed var
en blocköverskridande överenskommelse i realiteten utesluten.
I dag är läget ett helt annat. Det rödgröna samarbetet är stendött och
alla tre partierna verkar nöjda med att ha lämnat det bakom sig.
Eftersom man måste räkna med att Sverigedemokraterna förblir
representerade i riksdagen blir det över huvud taget svårt att på
förhand binda sig för hur samarbetsformer ska se ut efter valdagen.
Den avgörande skillnaden mot 2009 är inte att Socialdemokraterna i
dag leds av en kärnkraftsvän. Att en blocköverskridande energiöverenskommelse
nu ligger inom räckhåll beror på att kärnkraftsfrågan och