En analys av ungas inflytande - Ungdomsstyrelsen

Det var dock inte helt ungdomsdrivna fritidsgårdareller träffpunkter man ville se, utan:”för att den öppna verksamheten skallge deltagarna behållning, trevnad ochglädje krävs emellertid en mycket kvalificeradledning. Det synes nämligen varalångt ifrån tillfredsställande att helt låtade unga sköta sig själva.”(SOU 1945:22, s. 45)Kommittén återkommer till skrivningar om att denenskilde besökaren eller ”gästen”, helst genomen så kallad kamratförening eller medverkandeförening skulle ha ett aktivt medinflytande i denvardagliga verksamheten, men också ha en styrelserepresentationi de fritidsgårdsföreningar somman föreslog. Styrelsen skulle bland annat ansvaraför verksamheten och för att tillsätta personal. 3Kommittén diskuterade också ett förslag om attinrätta ett särskilt ungdomsorgan som skulle ansvaraför bland annat fritidsfrågorna istället förbarnavårdsnämnden. Ett sådant organ skulle intekunna fullfölja sitt ansvar utan att unga var representerade,menade kommittén. Även i förslagetatt låta barnavårdsnämnden få ett förtydligat ansvarför ungdomsfrågorna menade man att ungapersoner verksamma i ungdomsarbete bordeadjungeras. Man avsåg med unga då att dessapersoner helst inte skulle vara äldre än 30–35 år.Det fanns alltså redan den första gången en statligpolitik för unga började formuleras ansatsertill det som vi idag ofta kallar för brukarinflytandeoch ungdomsinflytande i bredare bemärkelse.Brukarinflytandet avsåg medinflytande i den faktiskaverksamheten som skulle komma till uttrycksåväl informellt, genom ungas delaktighet i dendirekta verksamheten, som formellt genom ungasstyrelserepresentation. Det fanns också idéer omatt utveckla ett ungdomsinflytande i bredare bemärkelsegenom att unga fick representation i organmed beslutsmakt över verksamhetsområdendär de inte själva var aktiva brukare (utan snarareaktiva eller ledare).Fritidsgårdarna ökade i antal under efterkrigstidenoch efterhand blev frågan om deras inriktningmer påtaglig. De var länge organiserade inombarnavårdsnämnderna, vilket bland annat innebaratt de fick en socialpolitisk inramning där tankenvar att arbeta förebyggande mot riskungdomar(Olson 2008a). Ett trendbrott kom i en utredningom ungdomsverksamhet som lades fram 1967(SOU 1967:19). Det skulle inte längre vara riskernaför social missanpassning som skulle vara vägledandeför verksamheterna, utan den enskildesanlag och förutsättningar. Med andra ord flyttasperspektivet från ett förebyggande till ett främjande,och istället för hot och risker kommer kraftoch resurser i fokus. Här sägs också klart uttalatatt fritidsgårdarna har en viktig uppgift i att tränaunga i demokratiska arbetsformer.Mötesplatser för unga,Ungdomsstyrelsen 2008.29