En analys av ungas inflytande - Ungdomsstyrelsen

allt yngre medborgare från att delta i traditionellpolitik. Några forskare är oroliga att detta fenomen,tillsammans med internetbaserad aktivismoch att skriva under olika upprop skulle stärka deindividualistiska tendenserna i den politiska sfärenpå bekostnad av mer kollektivistiska formerav politiskt deltagande (Putnam 2002). Man hartill och med uttalat att detta ”konsumentmedborgarskap”leder i riktning mot en ”marknadfiering”av politiken, vilket skulle undergräva detkollektiva beslutsfattandet och idén om det gemensammabästa som grund för demokratiskt deltagande(Royed 2010).Om hypotesen att den politiska konsumtionenär på väg att konkurrera ut andra former av deltagandestämmer så innebär detta att unga politiskakonsumenter skulle vara mindre aktiva somväljare, medlemmar av organisationer och andraformer av traditionellt eller konventionellt politisktdeltagande. Det skulle också innebära att devärderar social solidaritet lägre. Andra forskarevänder på resonemanget och menar att medborgaresom är trötta på och missnöjda med de hierarkiskaoch svårgenomträngliga strukturer somkommer till uttryck i de politiska partierna och detraditionella organisationerna söker sig nya ellerannorlunda vägar att uttrycka sina politiska åsikter(Inglehart 1997, Norris 2002).Antingen anses sålunda att unga rör sig bortfrån traditionell politik därför att de finner formernaför kollektivistiska och inte ger dem tillräckligtutrymme för individuellt initiativtagande eller attunga förflyttar sitt engagemang till alternativaformer därför att de förlorat tilltron till den traditionellapolitiken. Dessa två synsätt formulerartvå skilda teoretiska förklaringsmodeller för ungasminskade aktivitetsnivå inom de traditionella formernaav politiskt deltagande. Vad de båda modellernahar gemensamt är dock att framhålla politiskakonsumenter som mindre engagerade i traditionellpolitik och att medborgare som misstrorde traditionella politiska institutionerna tenderaratt vara de som i högre grad engagerar sig i politiskkonsumtion.Figur 13.3 redovisar data från samma europeiskaundersökning som tidigare och belyser detvå förklaringsmodellerna. Svarspersonerna i åldern20–29 år delas in i tre grupper:1. de som varken ägnat sig åt köpbojkotter ellerbuykotter under de senaste 12 månaderna2. de som ägnat sig åt en av de två aktiviteterna3. de som ägnat sig åt båda aktiviteterna.I motsats till vad som diskuterats ovan kan manhär se att politiska konsumenter tillhör den gruppungdomar som är mest aktiva i alla slag av bådekonventionellt och okonventionellt engagemangsom tas upp i undersökningen. De unga politiskakonsumenterna som både bojkottar och buykottarröstar i större omfattning, arbetar i högre gradinom ramen för organisationer eller partier ochkontaktar politiker i större utsträckning än de andragrupperna. De skriver också i större utsträckningunder namninsamlingar och deltar i demonstrationer.Resultatet visar tydligt att politiskakonsumenter inte isolerar sig eller tar avstånd fråntraditionell politik. Politisk konsumtion är därmedinte något som avleder unga från att medverka itraditionella politiska former. Politisk konsumtionfungerar snarare som ett komplement till andradeltagarformer för unga medborgare som redanär engagerade. Enligt dessa resultat är politiskkonsumtion alltså inte en form av politiskt deltagandesom väljs av dem som tröttnat på politik iandra former.326