En analys av ungas inflytande - Ungdomsstyrelsen

Från att viljatill att göraDe 15 intervjuade unga har alla haft stöd hemifrånoch från vänner och bekanta, de har de rättakunskaperna och kompetenserna och har vistatsi miljöer som har skapat möjligheter för att deltaoch engagera sig. Men vad var det som motiveradedem till att faktiskt engagera sig? Oskar beskrivervad som ligger bakom hans engagemangpå följande sätt:”Min vistelse i Norge var på något sättutopisk, jag visste att jag aldrig merskulle få möjligheten att bo med 200 persfrån så många olika länder, men det jaggjorde i Helsingborg var att återskapaden där stämningen på lokal nivå. Jagkänner mig som mest hemma i mångkulturellamiljöer, det triggar mig somfan!”Oskar läste naturprogrammet i en internationellskola och fick då många vänner från bland annatSomalia och valde att skriva uppsats om somaliersintegrationsprocess i Helsingborg. Efter avslutadestudier praktiserade han en period iHelsingborgs kommun och det var då som hankom i kontakt med föreningslivet i Sverige för förstagången:”Jag arbetade på vad som då kalladesför invandrarbyrån och hade hand ominformation och samarbete med blandannat skolor. Jag pratade om kulturmöten,rasism anti-rasism, stärkte uppden lokala organisationen ’Ungdom motrasism’ och det var min första kopplingtill föreningslivet. Min mentor på Invandrarbyrånvar fantastisk och gav mig otroligtmycket fria händer att göra det jagtyckte var bäst. Jag startade en dialogkurssom vände sig till högstadiet där detbörjade med diskussioner i klassrumkring kulturell dialog och förståelse ochdet slutade med en stor paneldebatt iaulan. Jag är rätt stolt när jag tänker pådet så här i efterhand, jag var 18 år ochdet blev riktigt bra!”My och Henrik var inte med i någon föreningunder skoltiden, men då de gick i gymnasiet varbåda med i – som de själva beskriver det – lösrycktaicke-traditionella protestgrupper. Bådavalde att läsa statskunskap på universitet och detvar under denna tid som de hittade en organisationsom passade dem. My berättar:”Jag minns att jag letade efter en passandeorganisation när jag bodde i Eskilstuna.Var och kollade på Amnestyslokaler och Djurens rätt, men inget avdet kändes rätt för mig. I Örebro undermina studier träffade jag en tjej som varmed i PeaceQuest och de informerade omen helgutbildning i konflikthantering, jaganmälde mig och efter den helgen kändejag att jag hade hamnat rätt! Nu kundejag få utlopp för mitt engagemang ochbidra med något! Dom gjorde så mångaroliga grejer, och så var det så härligamänniskor som var med. Man kände sigsedd och det var en massa interaktivametoder.”382