En jämförelse mellan ord för ansiktsuttryck på svenska och mandarin

kollokationsundersökningen och modersmålsintervjuerna indikerade att tjuta ofta tillskrevs barn. Enligt
kollokationerna hade tjuta inte den huvudsakliga betydelsen gråta, då det kollokerade med främst
sirener, billarm och liknande. I andra hand kollokerade det med glädjerelaterade ord och i först i tredje
hand med gråtrelaterade ord. Enligt informanterna var det i princip enbart förknippat med gråt, men det
beror förmodligen på att de trodde att de förväntades bara nämna sådant som människor kan göra.
Dock var det ingen som nämnde ”tjuta av förtjusning”, vilket utgör en liten skillnad från
kollokationresultaten. Grina ansågs var enligt kollokationerna gnälligt och skrikigt, och informanterna
tyckte att det även hade en lätt nedsättande klang. Detta stämde inte överens med ordboksdefinitionen
för grina som sa att det var ett vardagligt ord för ”gråta” enbart. Med hänsyn till resultaten från
kollokations- och intervjudelstudierna kan grina dock inte anses vara en lämplig
översättningsekvivalent till kū. När det gäller snyfta och chuòqì kollokerade chuòqì oftare med
tysthetsrelaterade ord än snyfta. Ingen information om huruvida snyfta och chuòqì var högljutt eller
lågmält har dock inhämtats från informantintervjuerna, så det är omöjligt att på det sättet bekräfta eller
dementera kollokationsresultaten. Ironiskt nog nämner den svenska ordboksdefinitionen just tysthet
som ett utmärkande drag hos snyfta, medan den kinesiska inte gör det för chuòqì.
Enligt både informanter och ordböcker var gūdūzhe zuǐ, dū zuǐ och juē zuǐ i princip lika. Den
andra betydelsen av juē zuǐ, att skälla ut, vann inget gehör i varken kollokationsundersökningen eller
informantintervjuerna. De kan dock inte helt sägas motvara svenska pluta, som mest associerades med
pussande av både kollokations- och intervjustudien, och bara i andra hand förknippades med poserande
eller barnslig trotsighet. Snörpa på munnen, som enligt de svenska informanterna var förknippat med
förakt och äckel, hade därmed ingen motsvarighet i gūdūzhe zuǐ. Resultaten från delundersökningarn
bekräftade i alla fall varandra gällande uttrycket.
Till sist associerades yǎo yá till smärta, ansträngning och hat/vrede, medan gnissla med tänderna
kopplades samman med frustration. Därför torde en bättre svensk motsvarighet till yǎo yá vara ”bita
ihop”. Inga indikationer för den andra defnitionen av yǎo yá (”mala med tänderna i sömnen p.g.a
problem med matsmältningen e.d.”) fanns bland intervjuresultaten, och fastän enstaka exempel på den
användningen återfanns i kollokationsresultaten torde det vara en mindre vanligt betydelse. Gnissla
med tänderna var å sin sida något man framför allt gjorde i sömnen, enligt kollokationsresultaten.
Informanterna höll i stor utsträckning med om definitionen, som gick ut på att det just var ett tecken på
frustration, men de kan ha blivit påverkade av frågornas utformning.
4.2. Metoddiskussion
Styrkan med mitt valda tillvägagångssätt är att samma problem angrips på tre olika sätt, vilket ökar
validiteten. Det första steget är att konsultera ordböcker för att ha en utgångspunkt och från dem dra
slutsatser om hur frågan om vad andra människor tillskriver en person som gör ett visst ansiktsuttryck
för känslor och tankar. Det andra steget, korpusundersökningen, gav större bredd till undersökningen
då den drog statistisk information från ett mycket stort antal bloggar som var skrivna av vanliga talare
som använde sig av ett naturligt och avslappnat språk. Djupet gavs sedan av intervjuerna med
modersmålstalarna, där tillfälle gavs att diskutera mer på djupet kring ordens och uttryckens
användning. Ett relativt litet antal informanter räcker till för det syftet. Däremot befann sig de flesta
informanterna inom ett relativt begränsat åldersspann, undantaget en 61-årig man bland de svenska
informanterna. I vissa fall skilde sig hans svar från de andras och det hade kanske därför varit bättre att
bara ha med informanter i 20- och 30-årsåldern. Att utforma NSM-utläggningar var en utmaning men
det var nyttigt och tillfredsställande på så sätt att man fick en konkret och begriplig sammanfattning av
all insamlad information om uttrycken, även om jag inte hävdar att jag träffat helt rätt i alla fall.
Metoden är även bra på att avslöja finare skillnader mellan mycket närliggande ord och uttryck, då den
lägger ut texten på ett annat sätt än konventionella ordböcker gör i och med sin mycket begränsade
uppsättning primitiver.
Ordboksdeinitionerna gav en bra utgångspunkt för den fortsatta analysen och i de flesta fall befann
de sig inte långt från min egen uppfatting. Vissa uttrycks definitioner, såsom de för smila och skrocka,
förvånade mig lite eftersom jag själv inte haft någon klar uppfattning om deras betydelser, och likadant
var det för många av informanterna. Vissa ord och uttryck verkar finnas i vårt gemensamma ordförråd
men förvånande nog kan ingen riktigt sätta fingret på vad de egentligen betyder, trots att man tror sig
43